- Okej, de åtta som har gått vidare är:

Treyc Cohen. Inte jag.

Katie Waissel. Inte jag.

Abigail Hayes. Oh.My.God.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Cher log brett mot mig och kramade mig hårt. Jag var vidare till Judges Houses. Jag var vidare! Det hade nog inte smält än... Jag rusade av scenen och väntade spänt på att Cher's namn skulle ropas upp.

Raquel Thomas. Inte Cher.

Keri Arrindell. Inte Cher.

Annastasia Baker. Inte Cher.

Gamu Nhengu. Inte Cher.

Och sista är Cher Lloyd. CHER!

Hon pep till och sprang av scenen och in i mina armar. I ungefär tre minuter stod vi och grät/skrek/pep/skrattade/torkade varandras tårar och fick "är ni dumma?" blickar från Harry och Aiden. De båda kom och gratulerade.

- Grattis bästos! sa Aiden med en ljus röst och kastade sig över oss.

- Tack Aiden! pep Cher och slängde sig runt hans hals.

- Grattis, hörde jag en röst säga i mitt öra. Hans varma andedräkt träffade min nacke och orsakade att jag fick rysningar längs ryggraden.

Jag vände mig om och såg Zayn stå där. Lika perfekt som vanligt...

- Tack, sa jag och log.

Han log det där leéndet som var omöjligt att inte få fjärilar av... Ännu en gång var det tredje världskriget i min på grund av Zayn Malik. Jag är ju hopplös...

- Abs! ropade Harry och väckte mig ur min trans.

- Ja, sa jag och tvingade blicken till honom.

- Önska mig lycka till nu, sa han och flinade. Vi ska på scenen vilken sekund som helst.

Jag drog mig ur Zayns omfamning och kramade Harry.

- Lycka till, sa jag och log. Du med Zayn.

- Tack, sa han en aning nervöst.

*

Några timmar efter så satt jag, Cher, killarna och Aiden i uppehållsrummet. Alla hade gått vidare och jag kunde inte ha varit gladare. Imorgon åker vi iväg till Los Angeles. Men nu höll vi på att fira att alla hade gått vidare. Det firade vi tillsammans med alkohol.

- Ska vi köra sanning eller konka? frågade en lätt berusad Aiden.

- JA! skrek Harry.

Vi satte oss i en ring. Till vänster om mig satt Cher och till höger satt Niall. Harry började fråga Cher.

- Konka! sa hon glatt.

- Drick tre glas till, sa han och hällde upp tre glas champagne och räckte dem till henne.

Hon slukade dem i två klunkar och ställde ner dem; fnissade sådär som man bara gör när man är lite berusad.

Det fortsatte i ungefär en timme till. Jag tror jag hade kysst Cher och Aiden en gång, gett Harry en lapdance. Helt crazy saker....

Runt två på natten så hade Louis och Aiden däckat på sofforna. Cher hade redan gått och Niall, Liam och Harry hjälpte killarna att gå till deras sovrum. Jag var alltså själv kvar med Zayn. Jag själv var inte speciellt nykter, Zayn var nog lite mer nykter än jag själv...

Jag försökte det bästa jag kunde att plocka ihop alla flaskor men fnissade mest bara. Plötsligt kände jag Zayns varma andedräkt i min nacke; alla mina nackhår reste sig. Hans händer trevade sig fram till mina höfter och höll dem i ett stadigt grepp. Jag släppte flaskorna direkt och vände mig om.

Rummet var i stort sätt släckt, en liten stämningslampa var tänd i hörnet. Jag kunde skymta hans bruna ögon i mörket. Jag la mina armar runt hans hals och hans läppar närmade sig mina...

De möttes och en blixt av elektricitet for igenom min kropp. (Den bra sortens blixt) Hans händer trevade sig upp och ned för min rygg. Jag drog ifrån och la mitt huvud på hans axel.

*

- Vakna! hörde jag en trött och gäll Cher säga.

- Mhmm, mumlade jag och kände hur mitt huvud bultade i smärta.

Baksmälla, great... Jag satte mig upp i sängen och såg att Cher flög omkring i rummet och plockade ihop sina saker.

- Kom igen nu! Bussen går om en halvtimme, vi måste ha försovit oss! sa hon högt.

Jag flög upp ur sängen och började kasta ned mina kläder i min resväska, jag sprang in i badrummet och packade ihop min nesseccär snabbt och la ned den i min resväska och stängde den. Fan att alla mina saker ska ligga utspridda! tänkte jag när jag höll på att plocka ihop alla mina saker i rummet. Jag kastade ner dem i min väska och klädde på mig kläderna jag la fram igår. Ett svart linne, mina svarta mjukisbyxor och svarta flipflops.

Mitt hår lät jag vara morgonrufsigt och vi nästan sprang ut genom dörren med väskorna i högsta hugg.

- När går bussen? frågade jag andfått när vi stod i hissen på väg ner.

- Klockan ett. Om fem minu.. fyra, menar jag, sa hon stressat.

- Vi hinner! Den kan inte åka utan oss precis, sa jag och flinade.

Vi sprang igenom lobbyn och kom fram till bussen. Vi såg Aiden och killarna stå vid sina väskor. Aiden lutade sig mot en stolpe med stängda ögon och Louis låg ner på sin väska. Harry gnuggade sin tinning och Liam flinade åt oss. Han hade ju bara en njure eller något sån, han kan inte dricka...

- Jag mår skit, mumlade Aiden.

- Vem gör inte det, stönade Cher.

- Du ser ut som ett monster Rae, påpekade Harry.

- Tack för den, sa jag och kollade på honom med en ond blick.

Han skrattade en gång, men alla stönade vid det höga ljudet. Jag såg Zayn stå lite längre bort och prata med Matt. Jag började gå mot honom. Jag kom ihåg vad vi hade gjort igår och jag ville inte ha det pinsamt mellan oss, så jag behövde prata med honom.

- Matt? Ursäktar du oss en sekund? frågade jag och log sött.

- Såklart, sa han och gick iväg.

Zayn vände sig generat runt och kollade ner i marken. Det här kommer bli lätt... (Notera sarkasmen)

- Alltså, jag vet vad som hände igår och jag vill inte att det ska vara ansträngt mellan oss? Du förstår vad jag menar? sa jag fort.

- Jaa, mumlade han och kollade på mig.

- Bra, och förlåt... Ibland kan mitt fulla jag göra... saker, sa jag och flinade.

Han svarade inte utan log bara mot mig. Tillslut började han småfnissa.

- Kom hit! sa han och drog in mig i en kram.

- Zayn! klagade jag. Vi måste på bussen nu!

Egentligen ville jag inte släppa honom. Jag skulle kunna ha stått så här i en evighet, men då skulle jag missa tävlingen. Jag drog ifrån och vi gick på bussen. Jag satte mig ner bredvid Zayn bakom Harry och Louis, och framför Aiden och Matt i bussen. Egentligen ville jag sitta bredvid Cher men hon somnade bara... Fast vem försöker jag lura? Klart jag vill sitta bredvid Zayn. Jag satte mig på platsen närmast fönstret och bussen började åka.

Jag och Zayn pratade länge. Han var från Bradford, fyllde år den 12 januari 1993. Ett år äldre än mig. Har tre systrar och har rötter i Pakistan.

Vi kom fram till flygplatsen och fick reda på att flygplanet var tio timmar försenat. (-.-) Jag fick nästan panik när jag hörde det. Men vi hade inget annat val än att sätta oss ner i väntsalarna och vänta... Louis, Aiden och Cher somnade direkt. Jag, Zayn, Harry, Liam, Niall och Matt satt och pratade om allt.

- Jag måste ha en cappucino, sa jag plötsligt. Vill nån ha något från Wayne's?

- Svart kaffe, sa Matt och log.

- Sorry dricker inte kaffe, sa Niall.

- Jag följer med, sa Zayn snabbt och vi gick iväg till Wayne's.

Hans hand kom i kontakt med min och han flätade våra fingrar. Jag log lite och kände hur pirret var tillbaka.
Även fast jag inte kunde erkänna det så höll jag på att falla för en Mr Zayn Malik...

---