EAY 2; Through The Dark, Chapter 2 - Fluorescent Adolescent
Solens första strålar sken in genom Jace Styles' mörka gardiner. Hennes huvud vändes snabbt bort från fönstret och det starka ljuset. Kisande såg hon ut över sitt rum och kände knappt igen sig; hon var så van att se sitt rum i totalt mörker. I vanliga fall låg kläder blandat med tidningar och böcker utspritt över det vanligtvis mörka trägolvet, men hon var igår tvungen att slänga in allt i sin garderob då det där nu låg två sovande tjejer på varsin madrass.
Saoirse och Fleah hade igår plingat på hemma hos henne, med pizzakartonger och glass. De hade bjudit in sig till en sova-över-kväll.
Senast Jace deltagit i en tjejkväll var för två år sedan och hon hade undvikit dem sen dess. Hon undrade vad som egentligen var tråkigast: litteraturkursen eller 'sleepovers' för ärligt talat kunde hon inte svaret. Anledningen till varför hon tackade ja denna gång var maten som blev upptryckt i hennes ansikte. Hennes kärlek till mat sken igenom dagligen, en egenskap som hon troligtvis ärvt från sin mor.
But still. You can't ignore Ben & Jerry's.
De hade tittat på tjejfilmer och pratat om livet, med små avbrott när den nya superpopulära tv-serien tog över konversationen. Fleah hade mestadels gnällt om sitt icke existerande kärleksliv och spenderat en halvtimme med att beskriva sin ideala pojkvän.
Känslor och dramatik var det mest ointressanta man skulle kunna tala om och Jace förstod sig inte på det, men gjorde inga ansatser till ens att försöka.
Trots morgonstrålarna hade Jace varit vaken sedan en timme tillbaka. Hur mycket hon än ville ha förmågan att kunna sova till klockan tre på dagen, var det omöjligt. Hennes inbyggda mat-och-sov-klocka fick henne att vakna klockan sju varje morgon. Dock var det inget hon valde att klaga på (tillskillnad från allt annat); de tysta morgontimmarna höll låg henne nära till hjärtat då helvetet var löst de övriga timmarna på dygnet.
Helvetet: hennes familj.
Klockan tio blev det liv i huset så hon hade ytterligare några timmar för sig själv. Denna morgon hade hon spenderat vid sin nya kemibok hon fick låna av sin kemiprofessor. Jace fingrade på pärmen och lade försiktigt ner den i sin väska. Ingen i hennes familj kunde få veta att hon i hemlighet studerade extra kemi. Det skulle förstöra hennes image som en lat, oansvarig elev!
Rastlösheten tog över Jaces kropp och hon suckade djupt. Fleah var det ingen idé att väcka då hon inte var väckbar fram till klockan tolv, då kunde man kanske försöka. Saoirse var en annan femma. Henne kunde man väcka mitt i natten och hon skulle inte bli sur eller arg. Jace bestämde sig själviskt för att väcka henne. Hon klev försiktigt över de sovande kropparna och undvek att trampa på väskor och dylikt som låg utspridda över golvet.
Som om Saoirse hade hört hennes tankar, stirrade den blonda irländskan till och sträckte sömndrucket på sig. Hennes blå trötta ögon hittade Jaces.
"I don't know about you, but I'm in need of some Earl Grey," viskade Jace och Saoirse nickade stort. Tillsammans begav de sig ner till köket. Den stora trätrappan var sval mot deras fötter och Saoirse drog sömnigt fingrarna genom hennes tilltufsade blonda hår.
"Did you actually study chemistry all morning?" frågade Saoirse när de nått köket och Jace ryckte på axlarna.
"Well. I'm behind so... I had some catching up to do." ljög Jace och satte sig vid köksön.
En lögn, och det visste Saoirse också, men Jace var inte sugen på förklaringar så här tidigt på morgonen. Eller... aldrig.
"That book's for advanced pupils. You're not slacking," påpekade Saoirse än och satte på vattenkranen. "I'm not going to push the subject." Hon frös till plötsligt och iakttogs, ovetande, av Jace. Irländskans axlar var spända i en onaturlig position och hon bet sin undre läpp.
"Well, no I'm not slacking. Chemistry is my pressure point," medgav Jace och tog fram tepåsarna. "Um... I can tell you're desperate to talk about... something. Do tell."
"Is it that obvious? But then again I would be surprised if you didn't notice," fnös Saoirse och lade armarna i kors. "I just... Joshua and I. Don't get me wrong! I love him very much, but... I don't know."
"Honestly, I don't think you want to hear my opinion on your... relationship, but boredom is pretty evident. Hm, what do they usually say...? Oh right! What does your heart tell you, Saoirse Horan?"
"Wow. You're bursting with knowlegde Miss Styles."
"I've been watching Dr. Phil. It's quite entertaining to be honest."
"Tea?" frågade Saoirse skrattandes och räckte Jace koppen.
"Yes please."
Tillsammans drack de sitt te i tystnad, prat var aldrig obligatoriskt, ännu en anledning till varför de njöt så mycket av varandras sällskap.
Dock förstördes deras stund av lugn när ett högt skrik bröt ut från ovanvåningen. Tjejernas ögon mötte varandra samtidigt och de ställde ned tekopparna på köksön i sin hast för att sedan skynda sig upp för trapporna.
När Jace hörde sin lillasyster, Nova, yttra en sträng av svordomar himlade Jace med ögonen. Detta innebar att Fletcher, Jaces käre lillebror och Novas tvillingbror, hade gjort något.
Mycket riktigt.
När de kom upp till Novas rum tog det några sekunder innan de förstod vad som hänt. Jace var den första som reagerade; med ett högljutt skratt.
För någon vecka sedan bestämde sig Nova att spela ett spratt på sin tvillingbror och hällde citronjuice blandat med senap i hans splitternya Nike-skor som han tjatat om i flera månader. Jace var nära på att krama sin lillasyster när hon hörde händelsen, men ångrade sig snabbt när hennes föräldrar anklagade Jace själv. Det var inte en hemlighet att hon var klanens ohotade prank-mästare, men den titeln förde med sig anklagningar och påhopp.
Men Fletchers hämnd på Nova var... Färgglad. Bokstavligt talat. Han hade, under hennes sömn, slingat hennes hår i regnbågens alla färger. Hennes mörkbruna hår syntes nästan inte då lila, rosa, blått, rött och grönt klädde hennes midjelånga hår. Fletcher hade aldrig varit pricksäker, därför kudden och den övre delen av Novas säng klätt i färg.
"I'm going to cut his fucking balls off!" röt Nova mordiskt och begav sig med bestämda steg iväg mot Fletchers rum på fjärde väningen i deras villa.
"Language!" ropade Saoirse efter henne.
Systrarna himlade med ögonen i synk, något som Saoirse lyckligtvis missade.
**
Vårlovet stod högst upp på listan för alla elever på privatskolan Royal Huntingon Academy of London som barnen till One Direction gick på. Men för att kunna ta sitt välförtjänta lov var studenterna tvungna att ta sig igenom fredagslektionerna som pågick. För Jace och hennes årskurs skulle fredagen spenderas på en dagsutflykt till William Shakespeare's hemstad; Stratford-Upon-Avon.
Varför, varför, varför hade hon valt litteraturkursen? Hon hade inget intresse av en man som skrev pjäser och sonetter för flera hundra år sedan. Vad hade det för relevans i det åh så kulturella samhället de levde i idag?
Hon hade såklart haft denna diskussion ett tjugotal gånger innan med flera olika personer. De alla svarade bestört: 'Men det är ju Shakespeare, en utav Storbritanniens nationalklenoder!'
Varför uppmärksammade ingen, till exempel, Rosalind Franklin? En brittisk fysiker som var känd för sin forskning om DNA-uppbyggnad, molekyler och kristaller.
En god vän till klanen, Aidan Sewersby, var nog den enda som höll med henne om Shakespeare. Han råkade också vara personen som höll Jace och Alec från att strypa varandra varenda chans de fick, men också god vän till båda parterna. Något fienderna inte uppskattade speciellt mycket. Dock kunde Jace medge att han var Alec's bästa vän och hade varit sedan blöjor; de var nästintill bröder, men Jace höll honom för sig själv så ofta hon fick chancen.
Aidan härstammade från Irland precis som Saoirse och hans specialiteter var konst, ärlighet, svordomar och artistiska ting. Raka motsatsen till Alec, men trots det uppskattade de varandras sällskap. Trots att bredvid Alec var han inte någon tjejerna lade märke till med sitt långa lockiga hår och gängliga kroppsbyggnad. Det var då ingenting han brydde sig om.
"You've been staring at me for the past five minutes," mumlade Aidan tyst. "If I didn't know you, I'd believe you were interested, but you're... you."
"I would never go for curly haired, Irish lads." viskade jag tillbaks.
Han lade huvudet på sned och flinade lurigt. Jace himlade med ögonen och rufsade till hans mörka hår. Tilltufsningen gjorde inte så stor nytta i hans toviga fågelbo till hår.
"Wanna get out of here?" frågade Aidan och väntade inte på Jaces svar utan drog med henne bort från resten av klassen som stod och lyssnade på den uråldriga guiden. Inte för att Jace brydde sig, hon ville bort från idiotin. Aidan ögnade igenom området och beslöt sig för att dra med sig Jace till en gräsbevuxen slätt cirka hundra meter från resten av gruppen.
De slog sig ner och andades ut.
Det höga gräset gungade med vindens rörelser och man kunde höra en svag röst långt borta som tillhörde guiden. Allt annat var tyst. Jace drog ett djupt andetag och kände hur hon blev lugnare innan hon kände det där bekanta suget.
"Do you have any cigarettes on you?" frågade Jace och avbröt tystnaden. "The amount of idiocy I'm surrounded by every day is taking its toll on me. Did I mention it's terrible for my iQ?"
"Cigarettes? I thought you had quit that bullshit."
"My brain naturally craves three things; nicotine, food and brain work."
"Normal brains crave food, sleep, water and sex."
"How dull."
"What's dull?" hörde hon en röst säga bakom henne. Hon behövde inte ens titta då hon märkte att det var Alec.
Han slog sig ner bredvid Aidan medan hans ögon fladdrade mellan sin bästa vän och Jace. Dagen till ära klädde ett extra stort flin hans läppar, något som irriterade Jace extra mycket. Hur i hela världen de lyckades hamna i samma klasser var ett dilemma Jace frågade sig dagligen. Och varför i hela världen flinade han åt hennes håll var en annan tanke som slog henne när hon hans vita tandrad bländade hennes syn.
Jace himlade med ögonen och vände sitt huvud från honom.
"Why did you leave me there man?" frågade Alec och tittade på Aidan. "And why did you bring the wicked witch?"
Irländaren skakade på axlarna som svar.
Aidan var.... Speciell. Han befann sig alltid i sin egna lilla bubbla. En bubbla som var ogenomtränglig om man inte hette Alec Tomlinson, eller Jace i vissa fall. Han förde en hand genom sitt lockiga långa hår och drog upp en tuss gräs med den andra näven. I en hastig rörelse satte han sig upp och betraktade gräset med fascinerade ögon.
"Grass is so incredibly green. I can never get the right color when drawing it," sa Aidan och tittade noggrant på strået.
"Speaking of grass," sa Alec glatt. "Well, not actual grass but close enough." Han drog fram ett cigarettpaket. "Cigs anyone?"
"I'm fine. I feel no need to ruin my breathing instruments," sa Aidan som fortfarande beundrade sin grästuss. Omedvetet var han den kraften som hindrade Jace från att hoppa på Alec och örfila bort hans flin.
"Well," inflikade Jace. "I see no reason why not, so hand one over."
"The witch smokes," flinade Alec och räckte fram paketet för henne att ta. "And here I thought you were as prude as it gets. You are full of surprises."
"Are you quite finished Shakespeare?" muttrade Jace med cigaretten hängandes i mungipan. "Pass me the lighter."
"I don't trust you around fire. You know what happened the last time..."
"First, it was an accident and second, it was George Payne's idea!" muttrade Jace och ryckte åt sig tändaren och tände cigaretten direkt.
Jace drog ett djupt bloss och kände hur nikotinet brände sin väg genom hennes lungor. Den familjära känslan förlamade hennes överstressade sinne en kort stund och spred ett lugn i hennes kropp. Hon andades ut långsamt och såg den vita röken sväva lätt kring dem. Detta hann hon repetera ett antal gånger innan, en bekant röst hördes bakom dem.
"What's going on here?!" röt professor Hammersmith, läraren som var ansvarig för denna utflykt. Hans ögonbryn var rynkade och ögonen utstrålade ren irritation.
Påsar under ögonen, spända axlar, röda ögon, skjortknapparna är knäppta fel.
"Um... Not much," sa Alec som snabbt hade fimpat sin cigarett och gömt den bakom ryggen.
"No? To me it looks like you're skipping class to smoke. Is that correct?"
"Obviously." muttrade Jace lågt.
"What was that?" frågade professor och tittade på henne med sina hökögon.
"The answer to your question, is yes.
"Okay then. May I ask why you two are even in each other's prescence?" frågade han och sneglade mellan Jace och Alec. "Have you finally put away the weapons? Can you finally spend a day together without killing each other?" fräste han och lade armarna i kors.
"Speaking of together," började Jace. "How's the boyfriend? Or should I say ex-boyfriend? Did you break up? Is that why you look like a walking corpse?"
"Jace, no..." väste Alec.
Men skadan var redan skedd.
Det finns ett ordspråk som lyder 'om blickar kunde döda'. Om detta var sant, skulle Jace varit mördad på alla sätt som går då Mr. Hammersmith tittade på henne med mord i sina lyriska ögon.
Oops.
**
"I'm home!" ropade Faamia Styles när hon klev över tröskeln till sitt hushåll och möttes av sitt eko. Inte för att hon förväntat sig ett svar då klockan bara var ett på eftermiddagen och barnen inte skulle komma hem förrän om ytterligare några timmar. Fame hängde av sig sin Burberry-kappa och klev ur sina klackskor. Hon svor av lättnad när skorna kom av. Livet som chefsredaktör för Vogue var inte en dans på rosor. Det var inte klackskor heller för den delen...
Hon hade passerat 40 år men hade ännu inte bemästrat konsten att kunna gå felfritt i ett par klackskor. Posera kunde hon i helvetesinstrumenten, men hennes gång liknade mest en bajsnödig åsna.
Fame tittade sig i spegeln och upptäckte ett nytt sträck i sin panna. Barnens fel.
Hon suckade uppgivet och tassade in i den stora matsalen, som var en total röra. Precis som resten av deras villa. Skolböcker och dylikt låg utspritt över det stora mahogny-bordet och Fame suckade återigen. Hon lyckades skapa en liten fri yta som hon startade sin dator på.
Livet på kontoret blev för hektiskt för henne tillslut; hon krävde ensamhet eftersom hennes ensamvarg skrek och ylade när hon spenderat för mycket tid i sociala samband. Spår från hennes ungdom fanns kvar.
Med glasögonen högt upp på näsryggen började hon läsa mailen i hennes inkorg. Hon fastnade vid det översta som var från hennes assistent Rory.
"Hi Mrs Styles! I'm afraid I have bad news... Freddie Fleetwood, you know the pop star we were scheduled to interview on the 5th. Well, his agent e-mailed me and it turns out he's double booked the date and has chosen to be interviewed by the other magazine. Plan B? /R."
Fame gav ifrån sig ett frustrerat stön och masserade sina tinningar.
"That's bad news alright.." mumlade hon och tänkte över alternativen men hann inte långt innan hon kände en varm andedräkt på sin hals, och familjära lockar kittlade hennes kind. Hon hoppade till och lät ifrån sig ett hest ski. "Harry? Ghandi, you scared the shit outta me you cunt!"
"My bad," flinade hennes man Harry Styles och kysste hennes axel försiktigt. "What are you doing home from work anyway?"
"I have to be socially active there, it just drains me of energy y'know." Hans läppar nådde en känslig punkt på hennes hals och hon blundade tillfälligt innan hon kom på mejlet framför henne "Babe, I really need to reply to this, then I'm finished for the day."
"Are you sure?" flinade Harry och hans läppar förflyttade sig smidigt uppåt. Hon andades belåtet och rös när han nådde punkten under hennes öra som var extra känsligt.
"Mhm," mumlade hon och reste sig snabbt upp vilket ledde till att hon i sin hast råkade tippa stolen så smällen ekade genom den stora matsalen. "Oops."
Han flinade så hans smilgropar var tydliga på hans kinder. Fame lät sina händer vandra till hans breda axlar och upp till hans kinder. Hon snuddade lätt vid hans ingjutningar i kinden och hennes läppar snuddade lätt vid hans. Hans armar sökte sig runt hennes midja och lyfte henne försiktigt från golvet. Hon lindade sina ben runt hans höfter, utan att deras läppar lämnade varandra.
Tjugo år senare och hon var fortfarande lika nätt som sitt unga jag. Harrys starka armar bar henne till den stora soffan i sällskapsrummet intill matsalen. Dock hann de inte så långt innan Fames telefon började ringa högt från hallen.
Hon suckade irriterat och knuffade försiktigt Harry från sig. Snabbt skyndade hon sig till hallen och svarade.
"Fame-, I mean Faamia here," mumlade hon och möttes av barnens rektor Hammonds stämma. Hon lade sin panna i handflatan och lyssnade på honom. "What the fu-, I mean.. what has she done this time?" muttrade hon.
Hennes barn skulle bli hennes död. Speciellt hennes äldsta dotter vid namn Jacelyn Styles.
HOLA CHICAS. COMO ESTAS?
Second chapter up, finallleeeyyyyyyy! Såg ni på eurovisionen igår? I sure as hell did. ANYWAY, hope ya'll enjoyed thisss chappie! Sorta like a prelude to the shit that's going doooown ;)
LOTS OF LÖÖÖÖRVE AND CUPCAKES!
/m
EAY 2: Through The Dark, Chapter 1 - Pilot
"Here we are again," sa rektor Hammonds och lutade sig över sitt bord med knutna nävar. Hans blick for mellan Jace och Alec, en blick som såg lätt förvirrad samt irriterad ut. Uttrycket fick honom att se äldre ut. Hur nu det var möjligt. "Why, and I'm asking why, are you two always at each others throats? Why are you always sent to my office? It's the second week back at school and you've been here more than on your lessons. Why is that? Miss Styles? Would you like to enlighten me?"
Jacelyn Styles, himlade med ögonen och ryckte på axlarna. Ärligt talat visste hon inte. Det hade blivit en vana att alltid vara osams med sin ärkefiende Alexander Tomlinson. Kanske hade det att göra med hennes dåliga temperament, troligtvis var det förklaringen. Det var inte okänt att Jace sedan sina tidiga tonår hade gått hos kurator för sin korta stubin. Det var nog den enda likheten hon hade till sin morfar. Ugh.
"Anger issues, it says here," började rektor Hammonds igen när han hade tagit fram deras elevmappar, han lade Jace's mapp överst. Hon tänkte ut alla sorts scenarion hur hon skulle kunna mörda honom. Hennes inre ville hoppa på honom och strypa honom till döds. Hon uteslöt genast den idén, mord skulle inte passa bra in på mitt CV, tänkte hon och suckade. "Is that the reason? Isn't your councelor helping?"
Åh, hennes kurator. Jace såg rött så fort hon tänkte på Mrs Trinidad, en lite äldre kvinna som hennes föräldrar skickade henne till när hon var tolv år gammal. Efter två möten (efter hon hade uttryckt alla hundra anledningar varför hon hatade Alexander Tomlinson) så lade hon slutsatsen 'ilskeproblem'.
"Yes, I have anger issues. Something I've inherited from my asian part of the family. Mum's got bad temper but nowhere near mine, oh and so far I've worked out at least twenty possible ways of killing you that won't get me caught. You're a lucky sod I haven't acted out on my thoughts." berättade hon och log ett humorlöst leende medan hon lade armarna i kors.
Rektor Hammonds tittade besvärat på Jace och lutade sig sakta tillbaka i stolen. Alec fnös bredvid henne och hon himlade återigen med sina ögon. Det var en ovana för henne när folk i hennes närhet var allmänt idiotiska eller uttryckte sig hjärndött. Hennes föräldrar hade så länge hon kunde minnas hotat henne med att hennes ögon skulle fastna tillslut, vad gjorde hon när dem sa det? Himlade med ögonen.
Alec var den största anledningen till varför Jace's ögon skulle tappa sin funktion. Inte för att synen av honom brände hennes ögon tillräckligt för att tappa synen, chockerande nog. Alexander Tomlinson hade lika stort iQ som en guldfisk, låt inte hans utseende lura er. Hon hade hela hennes uppväxt fått höra hur söt och sexig han var av hela den kvinnliga delen på skolan (hände även regelbundet i familjen och i klanen. Klanen som är hennes familj och hennes pappas bandmedlemmars familjer). Såg ingen att han var djävulen själv?! Ännu en anledning till varför hon återigen himlade med ögonen.
"Well, Mr Tomlinson. May I ask you this. Why are you sitting in my office today?" frågade rektorn och suckade ljudligt.
"Because Mrs Rodrigez dragged me and the witch in here," förklarade Alec och Jace grimarserade vid smeknamnet. Mrs Rodrigez var deras spanskalärare och en riktig... pardon my french, bitch. Hon hatade dem, åtmindstone Jace, kanske för att dem aldrig kom överens på hennes lektioner. Denna dag hade dem haft en hemläxa där man skulle ge för- och nackdelar till varför det används så mycket träd i världen, på spanska. Det hade gått utför och tillslut argumenterade Alec och Jace ensamma, på engelska igen, om Alec verkligen hade puttat ut henne ur hennes träkoja när dem var sju år.
"Why did she do that?"
"Because secretly she loves me," sa Alec och flinade.
Prick.
"Mr Tomlinson!" röt rektor Hammonds.
"Since dickhead here can't form a proper answer to your very easy question, I'll do it instead. We were sent here simply because of the fact that we were disturbing the class, shouting words which aren't suitable for school and discussing subjects the rest of the class couldn't participate in." svarade Jace istället för Alec och vände sig mot honom. "If she loves you, how come she sent you here?"
"She's all over me, kitten." sa han med ett flin och la huvudet på sne.
Hennes insidor kröp när han nämnde det avskyvärda smeknamnet hon fick för några månader sen. Kitten.
"Yes, enough to send you to the principles office it seems, Alexander." svarade Jace och flinade när hans leende försvann från hans läppar; han avskydde sitt hela förnamn. Något hon använde till sin fördel. Han tittade på henne med en kall blick och hon släppte inte sitt flin.
"Atleast someone loves me." sa han och log överlägset. "I believe we're done now principle Hammonds. I hate to break it to you Sir, but you should sack the schedule makers. They wouldn't place us in the same classes if it weren't for their ignorance. Good day."
Med det reste han på sig och gick sin väg. Med knutna nävar satt Jace kvar, fastfrusen, med hans mening fastetsad i sitt huvud. 'Atleast someone loves me.'
"Do you know what my problem is Mr Hammonds?" utbrast hon plötsligt och han nickade sakta på huvudet. Hon väntade inte på fler ord från hans sida utan babblade på. "Alexander Tomlinson is the eptimone of perfect, at least our families seems to think so. They all put him on a pedestal and have done since we were young, do you realize how stupid it made and makes me feel?! When I know he's a brainwashed retard who fucks everything in skinny jeans! I don't know about you Sir, but he makes my blood boil whenever he opens that stupid mouth of his!"
Åh, du är värre än din morfar.
Hjärna. Jag är så här nära på att slå dig i bitar.
Med en kort nick skyndade hon sig ut från kontoret och lämnade en förvirrad rektor bakom sig. Dörren smällde igen bakom henne, hårt. Men det fick inte hennes frustration att försvinna.
Alec fucking Tomlinson. Hur långt utegångsförbud skulle jag få ifall jag 'råkade', jag vet inte, raka av hans hår medans han sov? Jag skulle bli inlagd på psyksjukhus for sure.
"Jace! Over here!" ropade en bekant änglastämma. Jace vände sig om och såg hennes bästa vän Fleah Malik stå vid vårt vanliga bord på skolgården. Till och med när Fleah pratade lät det som en änglakör. Jace's fötter hade flyttat sig själva från rektorns kontor och vips så stod hon förvirrad på skolgården. Med bestämda steg gick hon bort till Fleah. Med henne satt deras bästa vän Saoirse Horan och hennes pojkvän Joshua Higgins, Jace's tvillingsyskon, Nova och Fletch, Gemma Payne och.... Alec.
Fucking great.
"So, what happened during spanish?" frågade Fleah direkt när hon hade satt mig ner så långt bort från Alec som möjligt.
"Oh, Mrs Rodrigez had her knickers in a twist," påpekade Joshua och flinade innan Saoirse tittade ogillande på hans val av ord. "Sorry babe. But who in their right mind assigns an argument homework when these two troublemakers are in the same class? It's a recepie for disaster!"
"Really? I'm sitting right here!" utbrast Jace och tittade på Joshua med ett are-you-fucking-kidding-me-uttryck. "Can we please talk about something else."
Alec muttrade något som lät likt 'agreed'.
"Nivvi and George are coming home for the weekend," sa Saoirse och log stort.
"I know! I chatted with her on the phone yesterday, apparently she's found herself a girlfriend," sa Fleah och log stort. Nirvana Malik var hennes storasyster. Ja, Nirvana Malik. Hon som är ute på turnéer och sjunger i ett band. Precis, hon. En person som Fleah såg upp till. De delade inte bara sitt systraband utan var även bästa vänner."I spoke to Rory aswell, she couldn't make it. Max has the flu."
Hennes andra storasyster Rory var äldst av barnen och hade hunnit med att gifta sig och fått en son. Tydligen hade de en till på väg.
"Gems, do you know if Felix's coming with George?" frågade Saoirse, Gemma Payne som nickade och log smått.
"Yes. That's what he's told me and dad. But we all know we can't trust my brother." sa Gemma och de alla hummade instämt.
George Payne var världens lataste, mest oordningssamma, oplanerade människa. Inget var säkert när det gällde George. Hans pojkvän Felix hade i alla fall mer uppfostran än Payne. Det gick inte att räkna hur många gånger George hade totalt förstört middagar eller högtider. För några år sedan kom han hem, stupfull, med två manliga strippor som började flirta med Jace's pappa Harry.
Det var på julafton.
George och Gemmas far, Liam, hade totalt gett upp hoppet om sin sons uppfostran. Ända sen sin skiljsmässa förra sommaren hade han tappat bort sig själv. Harry hade berättat att redan från starten av deras karriärer hade Liam drömt om att få slå sig ner med fru och familj när One Direction dagarna var över. Han och Johanna var lyckliga en väldigt lång period, men efter Gemma förlorade paret gnistan och Johanna hade en affär bakom allas ryggar under sju år. Gemma klandrade sig själv över det som ledde till skiljsmässan och vad vi andra kunde göra var att trösta dem så mycket som det gick.
One Direction-klanen var inte felfri. Det var en fakta alla bevisade flera gånger om lite då och då.
"Is Webber coming?" frågade Nova nyfiket och tittade på Fleah med tindrande ögon. Jace's lillasyster hade sedan jordens begynnelse varit förtjust i Webber Malik. För några somrar sedan kom han hem med en näspiercing och sen gick det bara utför. Han hoppade av skolan för sin modellkarriär (han var alltid någon mamma kunde relatera till) och det jag hörde senast var att han hade tatuerat ryggen och eventuellt piercat bröstvårtan, men skvaller kunde man aldrig lita på. Med föräldrar som Zayn och Perrie spelade tatueringar och piercings ingen roll, men alla visste om de ogillande kommentarerna från sin familj. Han var the 'bad boy' med ett stort B.
Jace tyckte inte om hennes lillasysters val av kille och hon tittade ogillande på Novas hoppfulla leende.
"Webber? I wouldn't get my hopes up dear, God knows what's going on in that thick skull of his." sa Fleah med ett skratt och Nova sjönk ihop.
"The bell's about to ring any minute now, let's head back inside," sa Saoirse till Joshua och hon ställde sig upp.
Han var snabbt vid hennes sida och de slöt händer innan de iväg. Jace studerade dem noggrannt på vägen in i skolan. "Aren't they the cutest?" suckade Fleah och tittade efter dem. Det var ingen hemlighet att hon längtade efter en egen pojkvän som kunde vara hennes. Hon följde dem med blicken och höll om sin väskrem i ett hårt grepp. Jace himlade med ögonen.
Personligen kunde Jace inte förstå hur man skulle vilja ha en pojkvän eller flickvän. I alla fall inte i deras ålder. Jace hade för många gånger upplevt hennes klasskamrater genomlida spruckna hjärtan. Om man väljer det idiotiska valet att dejta någon, är det självklart att man inte . När förhållandet tar slut kommer en del av sig själv älskar fortfarande personen man gjort slut med. Den lilla gnagande känslan kommer alltid vara där, även fast man väljer att ignorera den. Att genomlida ett krossat hjärta tar tid, tänk då att se den här personen varje dag i skolan när man försöker komma över honom/henne.
Omöjligt.
Kärlek och personkemi är inte rocket science! Just saying.
Men detta sa Jace såklart inte högt. Hon gjorde det misstaget en gång hennes klasskamrat Gina gjort slut med Alec. Jace kanske sa det eftersom Alec fick hennes blod att koka, speciellt när han krossar hjärtan på oskyldiga tjejer som inte är 'tillräckliga' för honom. Ugh.
Fucking idiot.
"Let's go," sa Jace och avbröt sina tankar. Hon vände sig till sina småsyskon och Gemma. "You should get going too."
Jace och Fleah satte av mot ingången och sa sina 'hej då' när de lämnade varandra för sina klasser. Deras tillvals kurser separerade de bästa vännerna, medan de spenderade mesta tiden av skoltiden i samma klass tillsammans med Saoirse, Joshua och... Alec.
The devil's out to get me.
**
"Shakespeare, possibly the biggest poet of our time. I hope you've done your homework as we're going to discuss the questions on page seventy-five to eighty-nine...-"
Saoirse Horan kände hur en våg av trötthet träffade henne, då hon hade spenderat halva natten till att plugga inför det kommande biologi provet. Poesiläxan hade hon glömt medvetet, det var inte likt henne, men biologiprovet var ännu viktigare, plus att hon kunde allting om Shakespeare redan. Kanske hade att göra med hennes stora beundran av hans genuina texter och pjäser.
Hennes sömniga, ljusblå ögon letade sig till fönstret och hon vände huvudet i den riktningen. Det soliga förmiddagsvädret hade snabbt bytts ut mot ett grått ljus. Regnet är på väg, tänkte hon och suckade.
Egentligen visste Saoirse inte varför hon valde just 'litteratur' som ett utav tillvalsämnena. Hon visste redan allt hon ville veta om språkhistorian och om de stora poeterna.
Saoirse tänkte efter och kom fram till slutsatsen till hennes val; Joshua. Hon sneglade på sin pojkvän och kände plötsligt hans hand i hennes. Den hade nog legat där ända sen lektionsstarten, men Saoirse var för borta i sina tankar för att märka. Hon tryckte lätt till hans hand och hans ögon mötte hennes snabbt.
"You ok?" mimade han och Saoirse nickade för att försäkra honom att det inte var något.
Stjärnfotbollsspelaren log utmattat mot henne och hon log tillbaks medan han smekte sin tumme över hennes hand. Vid starten av deras relation blev hon generad så fort han gjorde sådana och liknande små gester, nu för tiden var hon för van för att kunna känna något speciellt. Han vände sig tillbaka mot tavlan men hon fortsatte iaktta honom. Hennes blick följde hans tydliga käklinje som var prydd med stubb. Hans läppar var ihoptryckta till en smal linje, något han gjorde när han var koncentrerad.
En suck smög sig fram när hon tänkte på hur bra hon egentligen förstod sig på sin pojkvän. De hade varit ett par i två år nu och var minst lika lyckliga. Eller... Saoirse visste inte längre ifall hon var en hopplös romantiker, eller ifall all spänning hade försvunnit ur deras förhållande. Ett schema hade omedvetet skapats: de läste läxor tillsammans på måndagar och onsdagar efter skolan, Saoirse följde honom till hans träningar och de åt middag ute. De träffades så ofta de kunde på lördagar eventuellt söndagar och var då hemma hos någon av dem.
Senast de hade sex var på hans födelsedag i februari för guds skull! Det var för ett halvår sen. Förstå mig inte fel, jag är inte desperat men... Jo, det kanske jag hade blivit.
Varje gång hon försökte närma sig tog han steget bakåt och klagade på sina jävla fotbollsträningar.
Joshua spelade för skolans fotbollslag men hade, precis som Saoirse, de högsta betygen i deras årskurs. Då hans föräldrar ägde ett framgångsrikt sjukhus förväntade de sig mycket av honom. Precis som Saoirse's föräldrar förväntade sig mycket av henne. I alla fall hennes mamma, Madelaine. Hennes pappa var den 'snälla' föräldern. De båda ville såklart att hon skulle ta vara på sin skoltid så mycket som möjligt, vilket hon hade gjort. Hon hade alltid glidit genom sin skoltid med höga betyg, men var ändå en av de mest välkända på skolan. Det var nästan förutspått att Joshua och hon själv skulle bli en bra matchning då de båda ville samma sak. Men hon visste ärligt talat inte längre. Det skulle hon såklart inte nämna, utan höll det för sig själv.
"Saoirse? Miss Horan?" avbröt Mr Hammersmith hennes långa tankegångar och hon hoppade till. "Did you hear me?"
"I've got too much on my mind I'm afraid," erkände Saoirse generat. "Please repeat the question."
"Well. Since you've paid so much attention," sa han och log smått medan resten av klassen fnissade åt henne. Saoirse ville sjunka genom marken. "I'm sending you and Miss Styles on a mission to fetch the poetry books in the basement. Maybe you'll get the time to really wake up and get some focus."
Saoirse nickade och gick mot Jace som stod i dörröppningen med ett flin på hennes läppar. Saoirse lipade och hennes bästa vän skrattade lågt åt hennes barnsligheter. När de hade lämnat klassrummet bakom sig, brast Jace ut i skratt.
"I can't believe it!" fnissade hon. "You, Saoirse Luna Horan, didn't pay attention! Have you hit your head or something?"
"No, but I will hit your fucking head if you don't shut up." muttrade Saoirse men kunde inte hindra sitt leende vid den sällsynta synen av hennes bästa vän skrattandes. Det var sällan man såg Jace le, så man tog vara på de få stunderna.
"Someone's moody. Has Joshua done something? You know I'd love to castrate him if he's done something to you. I know a vet who can do it. I met him two days ago on the street. Well basically he's not a vet but he's always wanted to be one, he would probably cut Joshua's dick off accidentally. Now that I think of it, that would actually be so funny-"
"Jace! For God's sake, shut up!" utbrast Saoirse och Jace muttrade ett lågt förlåt.
Jace var för lik sin mamma ibland.
De nådde äntligen källaren där det fanns ett emperium av böcker. Jace navigerade dem vant bland pyramiderna av bökhyllor. Den svaga belysningen gjorde detta rum kusligare än vad det egentligen var och Saoirse höll sig nära Jace.
Hennes bästa vän var här oftare än på lektionerna, här var hon och läste i sina vetenskapstidningar eller kemiböcker. De flesta i deras närhet trodde hon skolkade under dessa timmar, men nej. Hon utövade extra kemi. Hon hade till och med ett litet labb här nere.
Det fanns inte många som förstod sig på eller försökte förstå Jace. Hon var en väldigt speciell person, men Saoirse kunde inte klandra henne. Hon var äldsta barnet i sin familj, växte upp som det perfekta barnet. Men efter... Efter det hände slöt hon sig ifrån resten av världen. Det var inte okänt att hon var överintelligent men utnyttjade ej sin fulla kapacitet.
Jace förstod inte, eller valde att inte förstå sig på människor och känslor vilket resulterade i att hon alltid framstod som en känslokall psykopat.
"Seriously! I know this is a hideous task, but these books aren't gonna carry themselves to the class." sa Jace och lade ett visst antal böcker i Saoirses famn.
"Did I zone out?" frågade Saoirse och skakade på huvudet för att få energi.
"Yes, trying to connect to you is like talking to a wall." flinade Jace och plockade på sig den andra halvan böcker. Hon fick snabbt en snilleblixt och hennes flin smälte bort från hennes läppar "Do you want to, uh... Talk about it?"
"Don't worry, it's nothing," ljög Saoirse och log smått. Hon visste hur mycket Jace hatade att prata om känslor och oro, om Saoirse verkligen öppnade upp och berättade, skulle hennes bästa vän himla med ögonen och säga den brutala sanningen. En sanning Saoirse inte var redo att höra.
"You know it's no use lying to me, Horan. You always smile like that when you're lying, you also tap your foot when you're in a pressured situation. Haven't your parents told you it's wrong to lie?"
"It's nothing really," ljög Saoirse återigen. Hon kände Jace's blick i nacken men fortsatte ut från den mörka källaren.
**
'One Direction's Liam Payne in divorce drama!'
Liam Payne ögnade genom artikeln på surfplattan. Detta var den femte gången den här vecken han hade sett sitt namn på The Suns hemsida. Alla artiklar innehöll nya 'detaljer' om hans skiljsmässa från 'säkra källor'. Ryktet att han hade haft en affär var det populäraste. Det gjorde honom upprörd, speciellt när det sanningen var att efter många år av ett kärlekslöst äktenskap hade hans fru, ex-fru, Johanna haft en affär med en man på sitt jobb under en längre period. Han hade kommit på dem när han skulle överraska henne på kontoret.
Det var droppen för Liam och han tvekade inte en gång han begärde skiljsmässopapprerna samma dag. De hade inte setts sen den dagen på kontoret. Papprerna gick igenom och det hade bara varit han och Gemma sen dess, med några besök från hans äldsta son George då och då.
Detta hände för ett år sedan och Liam hade ännu inte funnit livsglädjen. Även fast stödet från hans familj och bandmedlemmar hade varit enormt så kände han sig ensammare än någonsin.
Han la ner surfplattan på bordet framför honom och drog sina darriga händer genom sitt tunna år. Åldern hade funnit sin väg in också, åldersrynkor grävde sig in i hans panna och hårstråna blev mindre och mindre, med nyanser av grått. Hans bruna ögon fästes oavsiktligt på väggen framför honom. Väggen med över hundra fotografier av familjen.
Han ställde sig sakta upp och gick mot 'fotoväggen' som familjen döpte den till för så många år sedan. Johanna var noga med att fotografera varje viktig händelse i deras liv och hade det som projekt en sommar att få upp allt på denna vägg.
Liam kände hur tårarna ville tränga sig fram när han fick syn på sitt favoritfoto. Johanna, George som åttaåring och Gemma som ettåring. Det var deras första resa som fullständig familj, till New York. Liam hade George på sina axlar och pekade mot frihetsgudinnan, Johanna hade lilla Gemma i sina armar och alla fyra log stort. Ljuset från solnedgången träffade den lilla familjen perfekt och man såg hur kärleken sprudlade i bilden.
Ytterdörren öppnades plötsligt och Gemmas röst ekade genom det stora huset, hon meddelade honom om sin ankomst från skolan.
Han kände hennes armar slingra sig runt hans midja och han kände en tår sakta glida nedför sin kind. Han kom sedan på att detta var första gången han grät sedan allt hände. Tårarna rann okontrollerat neför hans kinder och han vände sig om och kramade Gemma hårt. Hans dotter var den sista unsen av kärlek han hade kvar.
"Finally you're crying!" sa Gemma lättat och kramade om sin pappa hårdare. Hon visste hur farligt det var att hålla starka känslor inne, tillslut skulle dem bubbla över och då skulle det bli svårare att ta sig ur det. Liam höll om henne i ett desperat grepp. Han skämdes lite över att bryta ihop totalt framför sin Gemma, men han kunde inte förmå sig att bry sig. "I thought you we're losing your feelings for a while."
"I'm so sorry for all I've put you through," mumlade Liam genom sina tårar. "I know this had been a tough year for you aswell. I wish I could've done more."
"Dad, shut up! I know how much mum meant to you. Uncle Harry told me some details. He said you and mum were inseperable, head over heels in love from day one. Sometimes we simply fall out of love, and I know that me being born didn't exactly help your marriage...-"
"Stop right there, Gems!" avbröt Liam och tittade henne allvarligt i ögonen. "You and George are the best things to have happened to me. Your mother, was and is still, always searching for fame, our insimilarities were what drew us apart. You had nothing to do with our split. Let's focus on the good, yeah?"
"Like George's arrival?" sa Gemma och hennes ögon lös upp vid nämnandet av hennes storebror. "I wonder what kind of havoc he'll create this year. I'll be constantly worried if Felix isn't coming with him."
Liam skrattade lågt och tänkte på hans sons alla 'shenanigans'. Hans pojkvän Felix var hans uns av stabilitet och lugn, om inte han var där kunde vad som helst hända.
Det var mitt under en middag för några år sedan med hela klanen då George ställde sig hastigt upp och berättade att han var gay. Det var tyst i någon minut sedan bröt Niall tystnaden; "We know lad. Took you long enough to admit to it."
Pratet bland oss alla fortsatte som om han aldrig sagt något, för vi alla visste redan. På sin 19:e födelsedag tog han med Felix och presenterade honom som sin pojkvän. De hade varit oskiljbara sen dess.
"Likewise." påpekade Liam och log stort.
HOUSTON WE'RE GOING AGAIN. 4000+ words, YAYA!
Den här novellen är väldigt annorlunda jämfört med EAY 1. Den handlar som sagt inte bara om en karaktär utan alla karaktärer på ett vänster. Är inte så jättevan med den här sortens skrivande så det är en lärande process. :)
Jace är inte som Fame, då menar jag hjärn-wise och hon kommer inte ha samma humoristiska sida som Fame. Bara så att alla vet det!
A shitstorm is coming people! Prepare yourselves!
EAY 2: THROUGH THE DARK - Meet the characters!
(Kommer radera detta sen)
Ursäktar miljoner om. Lyckas alltid fastna i handlingar it seems. Att starta denna novell nu är egentligen väldigt osmart då andra terminen i nian är väldigt händelserik och krävande, men jag kommer skriva då och då. Måste få ur mig alla ideer och kreativitet.
Här har ni! Everything about you 2: Through The Dark! :D
One Direction.
Världens största pojkband. Miljoner av fans världen över.
Då ja.
Nu?
Flera år framåt. Hur ser deras vardag ut nu, med barn och fru? Livet som medlem/barn/fru i One Direction-klanen har aldrig varit mer intressant.
Här är den efterlängtade forsättningen av Everything About You som kommer kretsa kring One Direction-klanen. Då den fokuserar på alla karaktärer, fokuserar den lite extra på Jace Styles och hennes liv (snarare hat till Alec Tomlinson).
The Styles Child(ren):
Jacelyn 'Jace' Jupiter Styles: Nina Dobrev
Nova Femme Styles: Victoria Justice
Fletcher 'Fletch' Hamish Styles: George Shelley
The Malik Child(ren):
Rory Finley, née Malik: Alexa Vega
Webber Malik: Lucas Medeiros
Nirvana ' Nivvi' Malik: Demi Lovato
Fleah Malik: Kaya Scodelario
The Payne Child(ren):
George Payne: Jamie Muscato
Gemma Payne: Hailee Steinfeld
The Tomlinson Child(ren):
Alexander 'Alec' Tomlinson: Fransisco Lachowski
The Horan Child(ren):
Saoirse Horan: Jiordan Tolli
THE MOTHERS:
Faamia Styles (Selena Gomez); mother of the Styles clan.
Perrie Malik-Edwards; mother of the Malik clan.
Johanna Greer (Jennifer Lawrence); mother of the Payne clan.
Madelaine O'Loughlin (Malin Åkerman); mother of the Horan clan.
Eleanor Tomlinson (Calder); mother of the Tomlinson clan.
ALSO PARTICIPATING:
Jade Thirlwall: Herself
Joshua Higgins: Hunter Parrish
Room for more characters later on...
Hand On Heart, Chapter 3 - Tout Ce Temps
Previously: "Mum! You just have to ruin everything don't you?! You called in the middle of my date! Also, you don't know anyone who owns a freaking Porsche! Or have you won the lottery or something? I really don't understand this bullshit-tery!"
Under min långa dialog hade jag hunnit ta av mig min kappa, slängt väskan på hyllan i hyllan. Skorna lät jag sitta på eftersom dem var alldeles för komplicerade att ta av. Jag drog en hand genom håret och gick med snabba fötter in i vardagsrummet.
"Oh shit, you have company! I'm so sorry...! I am..- What the...?!" jag stirrade chockat på synen framför mig. "Am I on Punk'd or something?!"
Framför mig satt prins William och hans fru, Hertiginnan Catherine. Holy flabberghast...
Lux perspektiv:
"I repeat. Am I on Punk'd?" upprepade jag och stod blixtstilla. Inte ens en tornado skulle få mig ur balans. Kommer ni ihåg den delen där jag sa att prinsen av England och hans fru satt i mina hippie-föräldrars vardagsrum? För det gjorde dem. De satt och stirrade på mig. Ärligt talat visste jag inte ifall jag skulle buga eller niga, skratta eller gråta. Kanske både och? Men varför sitter dem här?! "Please, I am not very comfortable in this position. I suppose neither of you two are, so would you be angels and tell me what is going on?"
"Of course," sa prins William. "Um... We are sorry to barge in at this late hour Mr and Mrs Stevens, but the matter is very urgent."
"Oh we know it is," sa mamma och man hörde på rösten att hon var nära tårarna. "We understood immediately when you called."
Jag tittade chockat på min mor som pratade med prinsen av England utan någon nervositet. Det var som om hon pratade med granndamen Mrs Trinity.
"Tell her William," sa Catherine bakom honom. Hon tittade på mig med tårögda och nyfikna ögon, något jag var ännu mer förvirrad över. Varför var hertiginnan av Cambridge tårögd över att se mig? Varför förstod alla förutom jag vad som hände?! "She has got to know."
"Well..-" började han och Catherines hand slank fram på hans axel. "It's a long story, honestly I have no clue where to start. This will sound really unbelievable, but you have to remain calm."
Lugn?! Hur kunde jag vara lugn när han pratade som om någon hade dött. Jag ville bara slå till honom tills han hade berättat.
"Catherine and I met in college," började han. "We weren't too fond of each other in the beginning, but we ended up dating anyways. Then, one evening, we... Um... we-uh...."
"For God's sake, we slept together," utbrast Catherine och han tittade irriterat på henne. "What? You were stuttering. Yes, so I ended up pregnant, sophomore year, in 1989."
"Wait... No... Tha- that can't be... What are you saying... I-" Nej. Kunde jag bara försvinna? Jag kände illamåendet välla upp inom mig. Sakta satte jag mig ner på soffkanten och bet tillbaks tårarna. Hur kunde de bara säga något sånt här efter 24 år?!
"Yes. It's true. When we told the royal court about the circumstances, they despised both of us. They made us swear to never mention it to anyone, and to give the baby away once it was born. The proceedings were made quietly, the media never speculated anything about it."
"So I've been living a lie?" utbrast jag rasande. "Apparently, I'm your daughter, and am only informed about this now? Bloody hell... I've been living with my 'parents' my entire life, and now I find out they're not the real ones?! After 24 bloody years! Not two, but 24!"
'Mamma' såg så skör och liten ut när hon grät. Speciellt nu när hon stod lutad mot 'pappa', iklädd sina färgsprakande kläder.
Även fast jag var rasande på alla vuxna som stod framför mig, förstod jag vart det kom ifrån. Vid 18 års ålder hade jag inte heller velat bli satt i rampljuset som "prinsens älskarinna". Men hur vågade dem ta kontakt med mig så här långt efter?!
Jag hade tyckt att jag inte var det minsta lik någon av mina föräldrar i hela mitt liv. Varken personlighet eller utseende. Jag var frispråkig, otålmodig, hade hett temprament och var spänd dygnet om. Mina föräldrar var den totala motsatsen. De hade inte förmågan att varken stressa eller skälla på folk.
Nu när Catherine stod framför mig, såg jag verkligen likheterna. Det var som att se en äldre verision av mig själv, även fast kvinnan framför mig var min biologiska mamma, kändes hon som en främling.
"Only to cure my curiosity. What is my full name? I guess Lux isn't particularly... royal." sa jag med armarna i kors och avbröt den tunga tystnaden.
"Lux has always been my favorite name, so that's what we named you," började Catherine och log smått åt min förra mening. "But - of course - the court didn't approve. Your full name is Margaret Luxette Elizabeth Catherine Windsor."
"Luxette...? Really? Wouldn't expect anything else though," fnös jag. "Well... In the future, what do you expect of me now that you've told me?"
"We would love to get to know you, Lux." sa prins William med ett leende. "You are our daughter after all."
"You're not my parents," fnös jag och vände mig mot honom. "You seriously can't crash into my life at the age of 24 and suppose I'll accept it just because you're royal and famous?! News flash; That fact won't do much to me. don't know you! Any of you."
Med det tog jag mina saker och kastade mig ut ur dörren.
Tankarna strömmade in i mitt huvud. Hur jag hade tappat all min självkontroll när jag gick med på att gå på dejt med Gideon. Men framförallt tänte jag på hur snabbt ens liv kan ändras. Erkännandet tog bara några minuter att sjunka in, och tydligen var jag dotter till prinsen av England och hans fru. Vilket gjorde mig till.... prinsessa. En riktig prinsessa.
Jag stannade till i min raska takt och stirrade chockat ut över den livliga gatan. Precis här stod prinsessan av England, och de hade ingen aning. Vad fan, för tio minuter sedan visste jag inte ens själv!
Jag fick upp farten igen och skyndade mig vidare till tågstationen med ett dimmigt huvud.
Min största fråga nu var: vad skulle hända med mitt liv? Mitt liv som jag var van vid. Att gå till skolan, att plugga minst två timmar varje kväll. Skulle jag få bo med Aaron fortfarande?
Aaron.
Hur skulle Aaron reagera? Han var lagom kändiskåt för tillfället, hur skulle han bete sig om han fick reda på min hemlighet? Jag var tvungen att berätta, han skulle få reda på det så småningom. Han var ingen man ljög för.
Åka tunnelbana på kvällen var jag van vid. Då bara de korta fem minutrarna det tog inom Londons stationer. Från Harlow till London tog det en och en halv timme. Min mobil var död sen länge och därför satt jag och repeterade dagens händelser i mitt huvud.
Vad skulle jag göra med Gideon? Hur skulle jag kunna förklara för honom att jag inte hade någon aning att jag, faktiskt, var en prinsessa. Det kändes fortfarande overkligt att kalla sig själv för prinsessa.
Prinsessan Luxette Windsor.
Nej. Inget jag skulle bli vänja mig vid i första taget.
Timmen gick über-långsamt, men tillslut anlände jag till slutstationen och gick av snabbt. Jag fångade en glimt av min reflektion tågets fönster som snabbt susade förbi och jag flämtade. Den kvalmiga luften hade fått mitt, då, plattade hår att svälla upp till en stor lockig röra, så jag hade satt upp det i en rufsig knut när jag väntade på tåget. Man kunde säga att jag hade sett bättre ut. Till min stora besväran såg jag att Gideons jacka fortfarande hängde runt mina axlar. Hur skulle jag ta mig ur denna? Jag kunde inte storma in på lektionen och räcka honom hans jacka, det skulle göra för många skeptiska. Speciellt Lynne Neelson som var skvallertanten nummer ett i min årskull.
Var det karma? Förtjänade jag detta 'straff'? Jag kanske var lite för ärlig ibland, kanske lite för osocial, men hey. Jag var bara människa. Tydligen en kunglig sådan också.
Jag fumlade upp nycklarna ur krukan som satt precis bredvid vår ytterdörr. Förde den med skakiga händer in i låset och öppnade. Det första jag hörde var ett par av fötter som sprang från vardagsrummet till hallen. En rödgråten Aaron tittade skärrat på mig.
"Where the fuck have you been?!" röt han med en grötig hals. Jag rynkade pannan medan jag tog av mig jackan och la ifrån mig nycklarna på den lilla hyllan i hallen. "Do you realize just how worried I've been?! I've called you atleast fivehundred times! I was starting to think he'd kidnapped you and raped you senseless-!"
"Whoah!" avbröt jag och omfamnade honom i en kram. Hans armar kröp runt min smala midja i ett stenhårt grepp medan han tårade ner min axel. "My battery died while waiting for Gideon to arrive."
"Speaking about the devil, how did your date go?" undrade han och släppte greppet men tog tag om mina händer. Snabbt drog han in mig längre in i lägenheten och in i det ljusa. I tankarna tänkte jag alla svordomar jag kunde. Egentligen hade jag tänkt mig att han hade somnat sen länge, då skulle jag kunna fixa till mitt fågelbo till hår och mitt utseende generellt. Han skulle ana det värsta... Åh nej, han gav mig den blicken. "Luxie...? Looks like someone got shagged?"
Han stirrade på mig med ett stort flin på sina läppar, och jag gjorde allt jag kunde för att inte slå till honom. Mitt temperament höjdes direkt när någon retade mig.
"I did not." morrade jag och försökte ta mig ur hans grepp.
"You so did."
"No, Aaron I need to tell you-"
"That you shagged him?"
"NO you imbecile-"
"Yes, you did."
"Can you please shut the fuck up?!"
Han tittade storsint på mig. Troligen för att jag aldrig använde såna stora svordomar. Personligen tyckte jag det var oförskämt, men denna incident visade ännu en gång hur mitt temperament tog fram det sämsta inom mig. Från vem utav mina nya föräldrar jag hade ärvt det visste jag inte. Och jag hatade det. Något som fick upp mitt temperament ännu mer.
"You look as if you're about to burst." sa Aaron som visste om mitt heta humör mycket väl. "This isn't Midsomer Murders. Deep breaths, Luxie."
"Something happened tonight," sa jag med en ansträngd röst. Jag fokuserade på mina andning som Aaron sagt. "Something really.... abnormal. I need you to believe me right now."
Jag tittade honom i ögonen och lät min tuffa fasad falla. Om det var någon jag litade på med hela mitt liv var det Aaron. Svag var jag inte, därför var jag så; tuff utsida, mjuk insida basically. Tårarna började bränna bakom ögonen och jag lät de första tårarna sakta rinna nedför mina kinder.
"Wow, something did happen." mumlade Aaron och något blixtrade till i hans ögon. "If that Gideon in any way did something to make you this... vulnerable. I'm going to castrate him, ship him of to Somalia and let the pirates take him in their custody!"
"No, not Gideon, he- was... perfect. But my mom called me during dinner..."
Så jag berättade allting för honom. Hela historien, inklusive alla detaljer. Från när jag sprang in i huset, till jag sprang ut med denna nyhet på mina axlar.
Aaron hade ett ansikte som var uttryckslöst. Dock kunde man se hur chockad han var i hans ögon. Jag avslutade händelserna och en tystnad föll över oss. Varför sa han inget?! Trodde han inte mig? Om han bara kunde bryta den hemska tystnaden.
Han öppnade sakta munnen.
"Luxette...? Really?" mumlade han och jag himlade med ögonen och slog till honom över bakhuvudet. "I'm just so... Dunno... Gobsmacked?! You're a fucking royalty and have had no clue your entire life!"
"How would I know?!" påpekade jag och la armarna i kors. "My parents... or... my old peers I suppose, wasn't planning on telling me."
"But why did you just run away?"
"I'm hurt. I thought they trusted me more than that."
"But see it from their perspective. They must've been thinking about it, feeling guilty for twenty-four years."
"But I deserved to know! That's what making me angry. But I overreacted didn't I? I should go back... Apologize."
Tårarna rann envist nedför mina kinder igen och jag torkade ilsket bort dem. Innan jag hann Aaron använde sig av sina muskler att lyfta mig från min plats i soffan och ner i hans knä. Jag försökte ta mig loss men förgäves. Han var för stark.
"It's too late now," sa han och jag himlade med ögonen. "You'll have to do it tomorrow."
"But I have poetry tomorrow... Poetry...? Shit! I have an essay that's due tomorrow! I have to get started..-"
"Lux.." avbröt Aaron.
"I can't fail this essay, the term is almost over, the degrees are about to-"
"Lux, please-"
"Let go of me, I have to...-"
"Lux bloody Stevens! Or... Windsor that is.. Don't fucking think so much! Forget about that stupid essay, school, today's events and go to bed."
Go to bed.
"Cuddle?" mumlade jag men det kom inte ut mer än en viskning. Jag kände hur trött jag egentligen var. Trött, snarare utmärglad. Dränerad både fysiskt och psykiskt. Det hade varit en oerhört lång dag då jag längtade efter min säng. Aaron sa inget utan bar upp mig och lyfte in mig i sovrummet. I stunder som dessa ville jag ha en pojkvän. Någon som kunde hålla om mig om kvällarna, någon som kunde trösta och bara vara med mig.
Jag suckade och lugnade genast ned mig när jag hörde Aarons hjärtslag. Jag somnade inom tio sekunder.
Don't you just love Aaron? I doooo....!
I'm hopeless....... I know. Men här är kapitlet! Rätt så nöjd iaf :) Har inte läst igenom, så I apologize beforehand om det finns några mistakes.
Adioza mannar! :)
Oh, btw! Tout Ce Temps=All This Time (i hope haha...)
Hand On Heart, Chapter 2 - L'Enfer Et Moi
Väl uppe i lägenheten svirvlade tankarna tillbaka till den mystiske, halvnakna, mannen. Han var bekant, det kändes som att det hade något med Aaron och göra, men kunde inte komma på varför. Det var något med hans gröna ögon. Äsch, det kanske var en utav hans modellvänner eller något.
Jag lämnade ämnet snabbt och hoppade ner i soffan. Ja, mina fötter värkte efter en lång dag i flip-flops. Dem var liksom inte idealskorna. Jag stängde ögonlocken sakta och somnade genast.
Lux's perspektiv:
"He's ringing me! What do I do?!" skrek Aaron förfärat och tittade på sin telefon som om det var en giftsgroda som skulle döda honom när som helst. Det hade gått en månad sen Zack hade brutit mellan dem, och saker började sakta bli bättre bland Aarons känslosamma kurva. Men som Aarons bästa vän märkte jag att han uppenbart fortfarande påverkades. Hur ofta hörde jag inte han ligga och snyfta i rummet bredvid mitt? Hur många gånger hade jag inte gått in och tröstat honom hela natten? Och jag var, ärligt talat, less på det.
"You answer it. That's what you usually do." påpekade jag och han himlade med ögonen. "That's it! You're a bloody pussy Aaron! I'm a tad tired of your fussing around, pick it up or I will do it for you!"
"You wouldn't dare-"
"Oh try me!"
Han gav mig dödsblicken och tog sakta upp sin ringande telefon och kraxade fram ett hallå. Hans gröna ögon tittade vädjande på mig och det var min tur att himla med ögonen. Aaron må vara en total diva, men i såna här situationer.
"Be fierce! You're mad at him!" visk-skrek jag.
"Wha- what do you want Z-Zack?" frågade han med en skakig röst. "Meet me...?"
"No, don't give in Aaron! No matter how much you like that goddamn boy, you have got to be strong, fight the urge!"
"Okay... No, my place. I reckon Lux here would want to be a part of this- our conversation..."
"What?! You're giving in! That's the opposite of strong you bumhead!" fräste jag.
"Well... See you soon, I guess." sa han till telefonen och stirrade på mig med stora ögon. "Oh my God. What have I done?"
Jag skakade på huvudet och himlade med ögonen. Aaron var så feg att jag ville skaka runt innehållet i hans huvud tills han förstod vett. Han tittade blygt ner i soffan och höll sina händer i ett krampaktigt tag runt varandra. Han vägrade möta min blick.
"Well....," började jag och la armarna i kors. "What did I just witness?"
"Lux, before you say anything," sa han och satte sig bredvid mig. "I love Zack with my entire fucking heart, and I can't stand being without him!"
"But he cheated on you-"
"I know he did. But, I'm choosing to stay with him because of the things he did right and not leave him for the one thing he did wrong."
"Did you just quote The Vow?"
"What if I did...?"
Jag brast ut i fnissningar och han hängde snabbt på. Typiskt Aaron att sno citat från filmer då han var en såkallad filmnörd.
Han borrade ner sin panna i min axel och hans skratt vibrerade ut i min kropp. Har jag nämnt att jag var extremt kittlig?
"Stop it you knob," skrattade jag och puttade bort honom.
**
Aaron och Zack var officiellt ihop igen sedan en vecka sen. Lyckligtvis var det vara slutet på Aarons humörsvängningar, något jag innerligt älskade. Men samtidigt som jag ville klappa Zack på ryggen och säga att han har gjort rätt val, ville jag hellre kasta honom nedför en klippa. Jag såg Aaron som en lillebror, han var ju faktiskt tre år yngre än mig, och därför skulle ingen få göra honom något illa.
Men jag antog att dem fortfarande var hur sams som helst om man tänkte på ljuden som kom från Aarons rum... Fast vem var jag att lägga mig i. Jag hade inte haft en pojkvän sen jag var 16 år och då var det inte ens seriöst. Från det förhållandet förstod jag att det skulle bli en nunna av mig.
23 år fyllda och har aldrig riktigt kysst någon. Vilket skämt va? Man kunde säga att jag inte riktigt var flickvänsmaterial.
Jag hade inte tid för en pojkvän, jag behövde lägga all min energi på skolan. Ifall jag skulle bli en framgångsrik jurist behövde jag ha toppbetyg. Toppbetyg fick man inte av att bara göra allting halvdant. Nej, det hade min matteprofessor Mr Andrews lärt oss i början av vår skolgång.
"I hope you lot haven't forgotten about your upcoming maths exam in two weeks. Fifty percent of your final degree in math is hanging on this test," sa Mr Andrews. Gideon Andrews. Den unga modellsnygga professorn som alla tjejer gick och fantiserade om. Okej, jag erkände att han såg bra ut. Men det fanns viktigare saker att tänka på istället för hur attraktiv han var. Visst, utseendet spelade en stor roll, men what about personligheten? Intelligensen? Fast det var väl bara jag som tänkte på sånt, och eftersom jag, inklusive killarna, var de ända som verkligen lyssnade på vad han faktiskt sa. Tjejerna satt och stirrade tafatt på honom. Femtio procent?! "I do hope you people take this seriously. Now, moving forward to cubic equations which should be as easy as a jigsaw puzzle for three year olds for you people now. And as you know, solving cubic equations is a neccessary part of solving the general quatric equation, since solving the latter requires solving its resolvent cubic equation."
Mr Andrews, eller Mr McHottyPants som vissa kallade honom, var - som sagt - väldigt ung, men en otroligt begåvad lärare.
Lektionen flöt på och han gick igenom fjärdegradsekvationer som jag hade spenderat fem timmar kvällen innan att verkligen plugga in. Det slutade i ett sammanbrott och att gråta ut på Aarons axel medans han muttrade om hur mycket han hatade skolan. Matte generellt.
Hans föräldrar var högt satta ekonomer som ville att Aaron skulle gå i samma fotsteg. Dock hade han aldrig varit intresserad av teoriämnen, utan hade alltid varit en estet ut i fingerspetsarna. Inte nog med att Aaron stred mot sina föräldrars regler vad det gällde utbildning, han var även gay. När han kom ut för dem, kastade dem ut honom med en viss (massivt stor) summa pengar. Han bodde hos mig och mina föräldrar i över två månader tills vi hittade lägenheten i Soho och flyttade. Det var även då under den perioden han träffade Zack.
På grund av detta föredrog hans föräldrar Aarons äldre bror Troy som var en framgångsrik forskare vid ett universitet i USA.
Lektionen var snabbt över och folk strömmade sakta ut ur klassrummet. Tjejerna stannade kvar och snackade lite med honom medan jag plockade ihop mina saker. Tystnaden föll över den stora aulan när de sista människorna hade lämnat salen. Jag tog några steg nedför trappan och landade på golvet.
"Miss Stevens," sa professor Andrews.
"Yes professor," sa jag.
"Oh, do call me Gideon. I feel so old when everyone's calling me 'professor' or 'sir'."
"But you are a professor... Gideon."
Han log smått och placerade sina händer i sina fickor. Tystnaden föll över oss. Flirtade jag precis? Flirtade jag precis med min mattelärare?! Vad händer med mig? Hade Aaron rätt när han sa att jag behövde en pojkvän? Var jag verkligen så ensam? Även fast svaret var ja, hade jag ingen rätt att flirta med min mattelärare!
NO WAY.
"About the exam in two weeks Lu- Miss Stevens. I have no worries you won't be able to do exeptionally well on it, considering you've scored full score ever since I started here. Whatever you're doing, keep on doing it. It's working."
"Thanks prof- Gideon. I'll have to get used to calling you by your first name," sa jag och log. "Call me Lux.""Lux. Would you- uh- like to go out for dinner with me tonigt? I know it's really stupid for me to ask, but... I've been wanting to take your out for a date all year, so-"
"I'd love to," avbröt jag och blev genast chockad över mig själv. Varför var jag så framåt helt plötsligt? Varför accepterade jag att gå på dejt med min mattelärare?! Vad händer med mig? "I'll text you my adress."
Med det utrymde jag lokalen och påbörjade min väg mot tunnelbanan. Jag hann nog aldrig förstå vad jag hade accepterat, för när jag berättade för Aaron blev jag överöst med kläder. Allt ifrån klänningar till läderjeans. I början trodde han jag skämtade, men jag förstår honom såklart. Har inte haft någon som helst kontakt med det motsatta könet under den långa perioden vi hade känt varandra, sen helt ur det blå ska jag på dejt med min snygge mattelärare.
Har jag sagt att han är min mattelärare?
Två timmar senare stod jag redo utanför min port och skulle göra vad som helst för att slippa denna dejt. Han hade inte sagt vart vi skulle åka, så Aaron valde en "simple, yet incredibly sexy outfit." som han sa själv. Inte för att den var speciellt sexig, ifall Aaron hade fått välja helt själv hade jag stått i bara underkläder med "shag me" skrivet på magen. Som tur var hade jag en stor röst i klädvalet och hade betydligt mer kläder än bara underkläder. Tack och lov!
Jag måste ha tänkt för mycket, för plötsligt kom Mr Andrews gående med ett leende på sina läppar. Hans sandblonda hår låg som vanligt ostyrigt på hans huvud, iklädd en vit skjorta och vanliga ljusa jeans.
"Hey," sa jag med en nervös ton och kände hur axlarna spände sig oerhört mycket.
"Hi," han lät förvånad när han äntligen stannade framför mig och pustade ut. "I wasn't too sure you'd actually be here."
"I may have been rather anxious about this date, but I would never leave one hanging. I reckon you have the wrong impression about me."
"Guess I'll have to find out your true self then."
Mina kinder intog en lätt röd nyans och han antydde med armen att vi skulle börja gå. Jag tackade mig själv för att ha valt balleriaskor eftersom jag märkte att längdmarginalen mellan oss inte var speciellt stor. Man såg antydningarna till massiva armmuskler under de uppkavlade skjortärmarna och jag iakttog honom diskret.
"So I accidentally stabbed him in the foot, with a scissor!" fnissade jag och Gideon brast ut i skratt. Han hade tagit mig till sitt favoritställe på Piccadilly, Italienskt. Vi hade precis ätit färdigt vår dessert och satt för tillfället och pratade. Nervositeten hade övertaget om mig i början av kvällen, men jag slappnade av mer och mer efter lags.
"Aaron seems like a lad! Depending on everything you've put him through." flinade han och jag gjorde en grimars.
"What can I say... I'm really clumsy."
"Tell me more about yourself. Do you like poetry..-"
"I adore poetry." Gideon tittade med en oläslig blick på mig och log smått. Det där leendet gjorde att fjärilarna i magen fladdrade hejvilt. Han särade på sina läppar och började berätta.
"How oft, when thou, my music, music play'st,
Upon that blessed wood whose motion sounds
With thy sweet fingers, when thou gently sway'st
The wiry concord that mine ear confounds,
Do I envy those jacks that nimble leap
To kiss the tender inward of thy hand,-"
"Whilst my poor lips, which should that harvest reap,
At the wood's boldness by thee blushing stand!
To be so tickled, they would change their state
And situation with those dancing chips,
O'er whom thy fingers walk with gentle gait,
Making dead wood more blest than living lips.
Since saucy jacks so happy are in this,
Give them thy fingers, me thy lips to kiss." avslutade jag och
tittade andlöst på honom.
"Sonnet 128. it's my favorite. William Shakespeare."
"Lux, I-"
Han avbröt sig genast när min mobil ringde och vibrerade häftigt.
Jag hoppade till och såg till min irritation att det var min kära moder som ville nå mig.
Jag tryckte på grön lur och muttrade ett irriterat "what?!"
"Lux, this is an important matter! I need you to come here, immediately."
"I'll be there."
Tonfallet var inget att skämta med, så jag la istället på innan hon kunde svara och
tittade generat upp på Gideon.
"Mum. Wants be for something. I am so sorry! Wasn't my intention."
"Hey, it's alright. What else are parents for?"
Jag log och reste på mig. Mina bruna ögon mötte hans blåa.
"I've had a really nice evening, Lux. I know I'm your teacher and all, but...
I really like you."
"I do like you too, but I have to go now. See you in class!"
Hemskt avslut! Hemskt avlsut, tänkte jag när jag skyndade mig ut ur resturangen.
Hemsk Lux.. Ugh!
"Mum! You just have to ruin everything don't you?! You called in the middle of my date! Also, you don't know anyone who owns a freaking Porsche! Or have you won the lottery or something? I really don't understand this bullshit-tery!"
Under min långa dialog hade jag hunnit ta av mig min kappa, slängt väskan på hyllan i hyllan. Skorna lät jag sitta på eftersom dem var alldeles för komplicerade att ta av. Jag drog en hand genom håret och gick med snabba fötter in i vardagsrummet.
"Oh shit, you have company! I'm so sorry...! I am..- What the...?!" jag stirrade chockat på synen framför mig. "Am I on Punk'd or something?!"
Framför mig satt prins William och hans fru, Hertiginnan Catherine. Holy flabberghast...
Tjäna! Helvetesvecka=OVER. Råkade lägga upp kapitlet halvklart, sorry... Men försökte fixa det men när det inte fungerade sket jag i det haha.... Så här är det hela kapitlet. Som ni ser kommer jag börja skriva rubriker på franska för det tycker jag är totally awesome.
L'enfer et moi = Helvetet och jag.
Hand On Heart, Chapter 1 - L'Introduisant
Lux's perspektiv:
Lux Stevens.
Vem?
Jo, hon Lux som pluggar till att bli jurist på ett college i centrala London och jobbar deltid på Abercrombie & Fitch. Hon som inte har någon pojkvän utan bor med sin väldigt speciella, väldigt gay, bästa vän Aaron Terrence i en tvåa i Soho, London. Den tjejen som alla vet vem det är. Hon som har perfekt hår, perfekta tänder och kropp men aldrig skulle använda smink själv . Hon som inte vet vad hon vill bli. Hon med hippieföräldrar i Harlow utanför London. Hon som älskar all typ av litteratur och poesi. Den där Lux.
Jag alltså.
Och jag var väldigt sen. Inte nog med att Aarons pojkvän sedan tre år, precis hade gjort slut med honom så det blev ett filmmaraton med minst fem tjejfilmer och Ben & Jerry's. Den enda nackdelen var att jag hade en uppsats som debatterade om ifall dödsstaff var något man ifrågasatte, så jag satt uppe till klockan fem, hann sova två timmar för att missa bussen och snubbla in till lektionen. Så hann jag sminka mig? Sätta upp håret i en normal frisyr? Klä på mig matchande kläder?
Nej.
Man kan säga att jag har sett fagrare ut. Så på grund av nämnd sömnbrist, somnade jag regelbundet under professor Burns lektion om olika sorters juridik. Kort: juridik.
"Miss Stevens?" sa professor Burns. "You're lucky you are the best student of your year, since this is the second time you've fallen asleep this class." Den äldre kvinnan höjde ett ögonbryn och tittade skeptiskt på mig. När man möter henne för första gången är man livrädd men när man lär sig att hon inte är så sträng som hon ser ut, blir hon genast lite snällare. Notera att jag sa lite.
"I'm sorry professor," sa jag generat. "My roommate made me stay up all night. He's going through a tough time at the moment."
Hon tittade på mig med ett oläsbart uttryck, men jag kunde svära vid att jag såg ett minimaliskt leende. Första gång för allting eller hur? "This was the last time you slept in my class, is that clear miss?"
"Clear as the Thames river." svarade jag snabbt och fnissningar spred sig genast runtom i klassrummet. Då slog det mig. Tempsen floden var svart och smutsig som natten.
Good job Lux.
**
"That woman sounds like a troubled soul. Just like mine is at the moment..." muttrade Aaron. Hans läppar var riktade neråt och han putade lite med underläppen. Urgullig. Han petade i sin sallad som han precis hade fått in medan jag åt som om jag aldrig hade sett mat förut. Jag hade tagit upp samtalsämnet om min kära professor Burns, nu kunde han inte sluta prata om sig själv.
Typical Aaron.
"She's missunderstood. Everybody takes her for being a strict old hag, but I actually made her smile today! It was of course microscopical but still...-"
"I can't take this anymore Lux!" avbröt han mig på gränsen till tårar. "I love him, but Zack cheated on me with some american douche!"
Jag himlade med ögonen och tog en till tugga av min Ceasar-sallad. Jag älskade Aaron av hela mitt hjärta, och även fast den supersöta, hjärtskärande bilden av honom helt ledsen gjorde mig helt sorgsen, hade jag haft den bilden på min näthinna i 28 timmar nu. Man blir trött efter ett tag.
"You sir, are overreacting!" sa jag och pekade min gaffel mot honom.
"Overreacting my ass! You would understand if you had suffered a real heartbrak, miss I've-never-had-a-boyfriend."
"You know I take my studies seriously! I have no time left for boys."
"And you know I'm starting to think you're a lesbian."
Hans uttalande chockade mig så mycket att jag nästan spottade ut innehållet i munnen. Jag kved en svordom i hans håll och han bara skrattade.
Innan jag förstod att han var in fact gay var jag verkligen intresserad av honom. Jag menar, vem skulle inte falla för hans ljust blåa ögon, halvlockiga hår, muskulösa kropp och vackra leende? Det var exakt det jag gjorde och sen dess har jag legat lågt på killfronten då jag tydligen alltid gillar 'fel' killar.
"My boss told me he needed someone to work parttime tomorrow morning considering Amber just quit." sa han och tittade menande på mig. Åh, fan heller!
"Ah hell no! Why would I want to work for a brand that doesn't even make real L sizes?! Shove that offer up your bum!"
"You earn eighty pounds per hour."
"Consider the offer taken."
**
Vilket var varför jag var i denna grotta nu. Varför tackade jag ens ja?! Du vill ha pengarna, du behöver pengarna, intalade jag mig själv.
Men var det värt det eftersom jag gick runt i en minikjol och ett linne som knappt täckte något. Jag hade på mig flip-flops. Flip-flops på ett jobb! Inte nog med att det gick runt halvnakna män som jobbade här vilket gjorde mig helt galen inombords utan affären var bombad med parfym av olika sorter; det fanns inget syre i hela lokalen. Ljus fanns det heller inte inte heller en lugn plats då musik strömmade ut ur högtalarna på högsta volym.
Jag kände att jag skulle svimma när som helst.
Så här en onsdagskväll var det inte mycket folk i affären. Bara några föräldrar som köpte lite födelsedagspresenter till barn och nån enstaka asiatiskturist som fotade gärnet i den spektakulära affären som jag råkade avsky. Den representerade att alla tjejer skulle vara modellsmala och se ut på ett sett, eller att inte ha en rumpa alls för att komma i "size zero" shorts.
Idiotiskt.
"Lucia, we need you over here!" ropade en av tjejerna som jobbade här. Hon var iförd ett par kortkorta shorts och ett linne där man såg hela bh:n. Bra förebild...
"It's Lux," muttrade jag och gick mot henne. Hon höll på att plocka upp en hög med jeans som hon sedan dumpade i min famn.
"We're running out of guys in the boys area, so could you be a babe and leave these pairs of jeans there? Thanks."
Hon avfyrade ett vinnande leende och vände tvärt på klacken och struttade iväg med sitt blonda hår svängande. Jag morrade och försökte hitta iväg till den betydligt mindre killavdelningen. Sakta memorerade jag hyllorna för olika storlekar och typer av jeans. Jag hörde små otydliga "help" någonstans. Jag rynkade ögonbrynen och gick efter rösten. Den ledde mig till omklädningsrummen där det stod en halvnaken kille. Inte en till!
"Help- Oh, hello," sa han och spände fast sina gröna ögon i mig. Han ögnade mig uppifrån och ner, kunde säga att jag gjode exakt samma sak bara att mina ögon fastnade på hans överkropp. Han var lång och slank i form och på hans mage såg man tydliga magrutor. Min blick fastnade sedan på hans ansikte. Gröna ögon, rosa läppar, en vit tandrad som han flashade för tilfället och smilgropar. Smilgropar. "Like what you see?"
"Don't flatter yourself," sa jag och gömde mina rosenröda kinder. "You wanted help?"
"Right, yes. I wanted someone's advice. From a lad most preferably, but you'll do. Now, do you think they are too tight."
"No. Slim jeans are way hotter than baggy ones." sa jag ärligt och lutade mig mot väggen bredvid mig. Vi var ensamma på hela killavdelningen förutom någon tjej som jobbade här som inte tog någon som helst notis om oss. "What do you think?"
"I didn't know. That's why I needed your help babe." flinade han och jag rodnade djupt.
"Was my help even to your use then?"
"Oh indeed. You helped me a lot."
Med det himlade jag med ögonen och vände på klacken. Jag hade fått nog. Det var nog med den dunkande musiken, jag hade inte tid för outhärdliga testosteronpojkar, plus att jag hade ett prov att plugga till. Inte vilket ämne som helst utan om skillnader och likheter mellan olika sorts jurister. Vilket var många och skulle ta mig för evigt att skriva...
Jag orkade inte ens leta efter Aaron utan tog min väska och utrymde affären. Jag hindrade mig själv från att sjunka ner på marken och lyssna på tystheten, utan började gå den tio minuters långa promenad till vår lägenhet.
Att skaffa ett jobb stod högt upp på min lista av saker som behövde göras. Även fast Aarons överdrivet rika föräldrar hjälpte till att betala hyran, ville jag känna mig delaktig men det var inte lätt när professorerna dumpade stora prov och uppsatser på mina axlar. Aaron jobbade som sagt på Abercombie & Finch...? Något sånt hette det i alla fall, och tog ett och ett annat modelljobb ibland. Ironiskt va? En modell som jobbar för en modellkedja. Men är man snygg så är man.
Suck.
"Oh sod off!" muttrade jag irriterat när jag kände dropparna falla ner på mitt ansikte. Regn var inget jag var ovan med, egentligen älskade jag regn men idag var en dålig dag. Det kände jag på mig. Aaron började morgonen med att bryta ihop på grund av Zack och att bränna frukosten vilket resulterade i att jag fick äta flingor. Det mättade inte min mage kan jag säga.
Jag drog fram min kofta ur min tygväska och höll den som ett skydd över mig. Ifall regn träffade mitt hår skulle det burra ihop sig till en stor lockig röra. Jag började springa de sista metrarna så jag kom fram till porten snabbare.
Väl uppe i lägenheten svirvlade tankarna tillbaka till den mystiske, halvnakna, mannen. Han var bekant, det kändes som att det hade något med Aaron och göra, men kunde inte komma på varför. Det var något med hans gröna ögon. Äsch, det kanske var en utav hans modellvänner eller något.
Jag lämnade ämnet snabbt och hoppade ner i soffan. Ja, mina fötter värkte efter en lång dag i flip-flops. Dem var liksom inte idealskorna. Jag stängde ögonlocken sakta och somnade genast.
SORRY FÖR DEN LÅNGA VÄNTAN! HAR EN HELVETESVECKA JUST NU I SKOLAN MED PROV OCH BAJS. AJA, MEN FÖRSTA KAPITLENA ÄR ALLTID TRÅKIGA. Iaf för mig haha... Men historien kommer starta, men vill inte skynda på för mycket, plus att nu har ni fått sett en/två dagar ur Lux's liv. Kommer bara skriva i hennes perspektiv.
AJA, hoppas ni gillar det!
/M
Hand On Heart, NY NOVELL. (Handling)
Ville börja med att säga att jag egentligen inte visste ifall jag skulle fortsätta efter EAY, men jag drog mig i kragen och bestämde mig för att ta en handling jag har suttit på länge nu. (inte bokstavligen...)
Men den kommer, som sagt, heta "Hand On Heart" och kommer handla om Lux Jacelyn Stevens. (mobba inte för att jag älskar att komma på fina mellannamn till mina karaktärer....)
Men från och med nu skriver jag för mig själv, alltså att läsare kvittar. Såklart det är kul att man vet att någon läser ens historia och dylikt men det är viktigare att utveckla sig som "skrivare/författare".
Aja! Här kommer handlingen! Hoppas verkligen att ni kommer gilla den!
Margaret Lux Elizabeth Catherine Windsor > Lux Jacelyn Stevens.
Vad är skillnaden mellan dessa två namn?
En av dessa två tjejer är prinsessan av England. Den andra är en vanlig 23 åring som bor i London, England sin rumskompis Aaron. Innan det bodde hon i Harlow med sina föräldrar som höll en stor hemlighet. Eller, snarare en gigantisk.
Dessa två tjejer är faktiskt samma person. Hon vet det inte än.
Vad skulle du göra om du fick reda på att du var prins Williams och hans fru duchesse Catherines dotter?
Freak out? Så det var exakt det Lux gjorde…
Som om det inte var nog jobb med att justera sig till en helt ny livsstil, karma bestämde sig för att sätta sig på tvären och gjorde så att han följde med i denna hisnande historia.
Lux hade ingen aning om vad som väntade henne.
Här är vår Lux som kommer spelas av Emmy Rossum som ni ser här nedan:
Aaron kommer spelas av den superdupersexiga Max Irons:
Everything About You, Chapter 23 - Come & Get It (LAST CHAPTER)
Harrys perspektiv:
Harry sat down in the bar with a beer bottle in his hand. How could he screw everything up so badly?! He had a perfect girlfriend, she had the personality and body but he couldn’t help but love Fame’s personality. She was so… exotic. He had never met anyone like her. He couldn’t help but love her dearly.
He felt a tap on his shoulder, but he already knew who it was. He had felt her scent when she was walking towards him.
“Don’t worry, I’m here to make peace,” he heard Miley’s voice say. “Can I sit…?”
“It’s a free country,” Harry said with a sigh.
She sat down and he lifted his gaze to look at her. He wanted to cup her cheek, hug her and tell her that it was all a big mistake. But he knew deep down that he would never forgive himself if he got back with Miley.
“I’m sorry Miles, I know you won’t believe me, but… I truly am sorry. And don’t think I didn’t love you, cause I genuinely did.” I started as her eyes started to well up with tears.
“I know. But I have known that you love her for a while. Even though I’m mad as hell at both of you, I can’t keep you away from her or her from you.” She said with a thick voice. “Goodbye Harry.”
“Bye babe.” He said and engulfed her tiny frame in his embrace.
“I never ever thought I would say this but, go after her. I’m pretty sure she’s on her way to the airport now.” She said and smiled slightly. “Go get her tiger.”
“Thank you, for everything. I love you Miley.”
*
I had to go after her. That was the only thing on my mind; finding her and tell her not to leave me. I blamed myself for not noticing my feelings for her before. Now, everything was way too complicated. Becase both Fame and I knew we belonged together, two hearts had to be let down. Two innocent hearts whom just happened to be involved in our mess. Miley and Logan didn't deserve the heartbreak.
I shook my head at the thought and hurried my way through the airport.
"This is the final call for flight 6589 to Florida, USA. All passagers go to gate 18 immediately."
I increased my steps and rushed to the security control. The que was really long and didn't seem to stress at all. I was mentally killing everyone while cursing quietly. Finally, after what seemed like an eternity, I was done with the control and followed the signs to find gate 18, completely empty..
"Gate closed" the big screen said.
I sat down, panting and with a heavy heart. I was too late. Fucking shit...
Faamias perspektiv:
"This is the final call for flight 6589 to Florida, USA. All passagers go to gate 18 immediately"
It was only a couple of more people in line, then it was my turn. Honestly, I had no idea what to do!
WHAT ARE YOU DOING?! GET ON YOUR BLONDE BUM ON THAT BLONDE AIRPLANE, YOU BLONDE BITCH!
What about Harry? He told me he liked me!
He wants to make you scared enough so you can step out from his life.
...
Love you too brain...
- Excuse me Miss, an airhostess said. Are you getting on this plane or not?
- I don't know! I exclaimed. I have no fucking idea! I'm so confused because Harry fucking Styles, whom I happen to be in love with, and slept with, told me he liked me, as in liked, and then I started fighting with him and it ended with Zayn punching him in the face.. ! Now I'm about to leave the UK for nine months to fulfill a modeling contract, and I don't know what to do!
The woman must think I'm a pshyco or something. I can tell, because she's looking at me like I'm a madman. I don't even know her, but still I'm pouring out my complicated life in her face. Nothing unusual then...
She glanced behind her shoulders, checking if someone was around. Then she faced me again.
- You're Fame Malik right? she asked.
- Yes.
- Then that shithead Harry Styles would be a fool if he didn't like you doll. I'm really surprised though. I really thought you two were a couple according to the pictures taken of you two. But, which guy wouldn't like you?! You're the definition of perfect love.
A massive blush crept onto my cheeks and I looked down at my feet.
- Thanks, I guess, I murmured. And, um. Could you, like not tell anyone about... this?
- Of course I won't. Now get your blonde head out of my sight and find that Styles lad!
Wow. People must really think I'm blonde? My head and this lady... Maybe I am blonde, I'm just picturing it to be black?!
PLOT TWIST!
No Fame! Focus!
I thanked her once again and rushed towards the exit.
I needed to find him..
Just as much as i needed to find the toilet.
NO! Priorities!
Harry, Harry, Harry, Harry, Harry, toilet, Har- wait what?!
UGH. NO TOILET.
Harrys perspektiv:
This wasn't good. Not good at all. Not even the slightest. Everything but good.
With a frustrated sigh I drew a hand through my curly hair. Just as Fame did, two nights ago. I imagined it to be her. I could almost feel her rosy lips leave wet kisses along my neck and collarbone. I pictured her perfect smile infront of me. Her gorgeous eyes, her laugh. I missed her. Like crazy...
- Missed the flight? a voice said behind me.
I stood up and faced an airhostess. Her eyes grew twice as big when she saw me.
- Aha, she said and smiled.
- Aha what? I asked, clearly confused.
- You're here to see Fame I suppose?
- Yeah. Well, I was. It's too late now though.
- Don't be too sure.
Her eyes looked at something behind me. I quickly spun around and I felt my heart ache. Cause there she was. Looking as beautiful as ever, even though her eyes were red and puffy from crying. She wore my old Abercrombie sweatpants and a t-shirt, two sizes to big.
She was perfect. Too perfect.
- Fame? I asked with a surprised tone. Aren't you supposed to be on your way to Florida?
- Yes. But my heart told me not to leave for nine months. It told me I'd left something behind.
She nervously looked up at me.
- What'd your head say? I asked and taking a step closer to her.
- That I'm resembling a blonde girl who's making stupid decisions.. Like not boarding the plane. But my brain hates me, so yeah.
I walked even further towards her and closed the space between us by putting my arms round her petite waist. Her hand travelled up to my neck while her fingers played with my hair. Just like I'd imagined. Her touch sent shivers down my spine as always.
- Fame, look, I started and looked down at her. The thing I, like, said yesterday. It's, like, true. I really, really, really, really fucking like you.
- Harry, I really like you too. Always have. But it doesn't change things. I'm still going to Florida for nine months.
- I don't care Fame. I want you to be mine, no. I need you to be mine.
- What about Miley? she asked.
- She's the one who told me to go here. She knew it all along, it'll hurt her for a while, but she'll get over it. And Fame?
- Yeah?
- I love you.
The airhostess witnessed the whole thing so she broke down in tears.
- Oh, pretend like I'm not here, she sniffed. But, I think this is the part where you should kiss him.
- Right, Fame muttered.
A bright red colour creeped onto her cheeks again and she met my gaze. I held a tight grip round her waist and then slowly lifted her up to meet my height. Her lips met mine.
Overwhelmed with joy I pulled her closer to me, if that was even possible. I could feel her smile and the sensation caused goosebumps to erupt over my entire body. Her lips suddenly left my own. I'd never felt this way about anyone before. Not even Miley.
- Took you long enough to say it, she whispered in my ear. I love you too. I have since the first time I saw you. But back then I was just Zayn's 14 year old sister. I know Zayn doesn't like the idea of you and me. But we have to prove him wrong.
- Anything to be with you, Faamia Patricia Malik.
I leaned my forehead on hers and kissed her nose softly. She scrunched it and pecked my lips softly.
- You've missed the plane FYI, interrupted the air hostess.
- So you're not going to Florida after all? I smirked and she laughed quietly.
- Why go to Florida when the person I want to bang the brains out is standing here, she said. Okay, that sounded better in my head.
- I love you.
- I love you too Harold Edward Styles.
The end eller vad man ska säga haha..... Nej men, seriöst. Vem shippar inte Selena Gomez och Harry Styles tsm lixom? DET GÖR JAG. Men aja, who gives a fuuuuck hahaha..
Då var denna avklarad! Wowwww! Är sämst på att avsluta saker känner jag själv, men jag tycker jag lyckades bra med detta slut eftersom ni skulle sökt upp och mördat mig ifall dom inte blev ihop efter 23 kapitel heehehehhe...
Hoppas ni har gillat denna berättelse eller vafan man säger eftersom novell inte är korrekt. Men vi kör på engelska, novel. Hoppas ni gillat denna 'novel' lika mycket som jag har gillat att skriva den :D
Glad valborg i efterskott mina små cupcakes!
Soooooooo.... the very cliché end ends here.
But will we see Faamia, Harry and everyone else in the future...? And what can that possibly mean...? I dunno. Maybe a continuation (not sure that's a word) will proceed this epic story...?
WAIT AND SEE BITCHEZ.
BITCHEZ LOVE CAKEZ.
and me.
Everything About You, Chapter 22 - We Fuck It Up
His hot breath leaving goosebumps all over my body and I shuddered violently. He leaned his forhead on my own and kissed my nose. I sobered up pretty quickly after that. I stared into his dark eyes, which were filled with lust, and grinned. I leaned forward and kissed him with all the passion I could muster before I whispered: "Have me."
Faamia's perspektiv:
Något kittlade mig i ansiktet. Jag rynkade på pannan och slog irriterat bort det irriterande momentet som störde min skönhetssömn. Då slog det mig.
Bokstavligen.
Jag skjöt upp och ångrade det genast när jag kände värken från huvudet, näsan och några... "ladyparts". Vänta... Ladyparts.. Varför hade jag ont...? Då strömmade minnena in i huvudet.
Åh nej. Åh nEJ! NEJ! FUCKING NEJ!
Jag sneglade försiktigt bredvid mig, och mycket riktigt... Där låg han.. Lika naken som på dagen han föddes. Jag skrek till och studsade ur sängen med rumpan före.
"Mmmmm, whattayodoin'?" mumlade Harry från sin sida av sängen och lyfte sitt huvud som var ett virrvarv av ostyiga lockar.
"Harry... Did I- did we, uh.. Last night...? You know... Me and you... Flowers and bee's, driving the bus into the bushes...?" Harry rynkade på pannan och tittade sömnigt på mig. "Oh my Ghandi, did we have sex or not?!"
Han tittade sig omkring och svalde högt.
"I.. Think so...." mumlade han och jag suckade högt.
"This is NOT good! And I mean NOT good!"
Ett klick hördes från dörren och ett amerikanskt "Heeeeeey!" hördes ljudligt. Jag spärrade upp ögonen samtidigt som Harry och det tog en millisekund för mig att samla ihop mina kläder och skor för att sedan hoppa in i garderoben som var precis intill mig.
Innan jag ens hann tänka tanken om att jag var smidig, träffade något hårt mitt huvud. Knogen for in i munnen istället för att skrika ut ett irriterat "FUCK!".
Miley fucking Cyrus var här hos sin pojkvän. Som jag precis hade haft sex med. Where's luck hidden...?! Inte i min närhet i alla fall.
Jag hade ingen aning om hur länge jag satt i den där garderoben men jag plötsligt öppnades dörren och ljuset sipprade in. Harry tittade ner på mig och hjälpte mig upp. Jag kom snabbt på att jag stor helt fly naken framför honom, så jag snappade åt mig täcket och virade det runt mig.
"Miley's gone out to fetch breakfast it will only take about fifteen minutes. But I know she'll understand it sooner or later, you know I'm a terrible liar!" sa han snabbt och rädslan var tydlig i hans ögon. "Well, do you want an advil?"
"Yes please." pep jag och följde efter honom in till det lilla köket.
Jag hade inte hunnit åskåda omgivningen så jag inspekterade lägenheten chockat. Golvet var i vitt marmor, väggarna var målade i en ljus turkos färg, och inredningen var lyxig. Så lyxig att jag inte vågade röra något. Harry ställde ett glas med vatten och en tablett framför mig på köksön. Jag svalde den lilla saken och drack vattnet i en rask takt. Jag kände hur Harry iakttog mig och jag ställde ner glaset snabbt.
"You don't look too shaggy do you?" sa jag och fingrade på glaset.
"Well, I'm not suffering from a hungover...."
Mina ögon for upp blixtsnabbt och fäste sig i hans gröna emerald ögon. Han stirrade chockat på mig och höll en stor hand över sin mun.
"Faamia, before you say anything..."
"Harry fucking Styles!" Skrek jag. "What the fucking fuck! Why the fuck didn’t you fucking prevent it from happening?! I’ve felt so fucking bad for Miley, and now you’re telling me you were fucking sober?! You fucking bastard!"
"Fame!" Utbrast han. "I know! I know okay?! I’m feeling shit as well; don’t even think I’m proud of what happened! I just got so caught up in the moment. The truth is… I actually wanted to shag you."
"Oh, well thanks! I’m extremely flattered," sa jag ironiskt.
"Shut up will ya? I love Miley but, as you know I do have feelings for you. I feel so drawn to you. I’m sorry okay…"
Jag studerade hans ansikte i tystnad. Han hade nog med känslor för mig för att ha sex med mig... Med mig! MIG FAAMIA TRICIA MALIK. Fuck me sideways?!
Jag gick med raska steg in i sovrummet där jag hade kvar kläderna från gårdagen som jag drog på mig snabbt. Var nästan helt säker på att klänningen satt åt fel håll till och med.
"I never want to see you again," sa jag kyligt. "You’re a fucking tosser. I hate you."
I hate you.
"Fame! Wait!" Hörde jag han ropa bakom mig. "Please, let me explain further!"
Hans fotsteg hördes bakom mig och jag visste inte riktigt vad som hade flygit i mig. Mitt huvud sa åt mig att springa, medan mitt hjärta sa att jag skulle stanna för att ha ”make-up sex”. Något som inte lät så dumt, men ändå sprang jag ut från mitt hotellrum och skyndade mig till rummet på våningen ovanför. Tårarna rann nedför mina kinder när jag febrilt knackade på dörren. Zayn öppnade och hans ögon spärrades upp vid synen av mig. Jag slängde mig i hans famn och han omfamnade mig hårt.
"Fame, what happened?" frågade han oroligt.
"Ha- har- Harry ha- happened," snyftade jag fram.
"I told you he’s not good for you," muttrade han.
Vi gick in i hans lägenhet och stängde dörren bakom sig. Han ledde mig till vardagsrummet och lät mig gråta ut på hans axel.
"What happened?" frågade han igen.
"You know I have feelings for him, strong feelings. These feelings made me do stuff I shouldn’t have done. Yesterday when we went out, I got so drunk. I went to his room with him, technically we were supposed to go my room but we just went to his instead, because I believed he was drunk as well. Turns out, he was completely sober and… We sort of… did, it. It was magical and everything, but I feel like a whore..."
Zayn kollade ilsket bort och knöt sina nävar.
"Zayn, calm down," vädjade jag.
"That… that…-"
"Tosser? Wanker? Moron? Douchebag? Bastard? Idiot? Man whore?"
"I told him to stay away from you!" sa han rasande. "I told him, not to do anything with you! Still he slept with you?! I’m gonna fucking kill him!"
Han reste sig snabbt upp och skyndade sig till dörren. Snabbt for jag upp och satte av efter honom.
"Zayn Javadd Malik! You stop right there!" utbrast jag skärrat.
Jag visste vad han var kapabel till att göra när han var riktigt arg, så jag var livrädd för vad han skulle göra med Harry. Han fortsatte genom korridoren och nedför trapporna i ett raskt tempo. Jag ropade efter honom och tårarna började rinna igen. Jag rusade nedför trapporna för att se Zayn trycka upp dörren till Harry och Mileys hotellrum.
"Zayn! He’s your best friend, he’s not worth it!" grät jag och sprang efter honom. "Please just, ignore it! I'm a whining bitch!"
Han ignorerade mig och fortsatte in i lägenheten. Killarna samt Eleanor, Sutton och Miley satt samlade i vardagsrummet. De log vid synen, speciellt Harry.
"Hi Zayn," log han och ställde sig upp för en kram.
Som svar slog Zayn en knuten näve rakt över hans högra kind. Harry kved till av smärta och hukade sig med handen på kinden.
"What the fuck man?!" utbrast Niall.
"Zayn, calm down!" sa Liam allvarligt.
"What the bloody hell’s wrong with you?!" utbrast Harry skärrat.
Han slog honom rakt over näsan en gång till. Louis och Niall tog tag i hans armar och höll tillbaka honom. Jag satte mig genast ned bredvid El och Sutton som omfamnade mig.
Zayn tog sig ur deras grepp och kollade på Harry med en ilsken blick.
"What’s wrong? What’s wrong?! You shagged my sister! That’s what’s fucking wrong!"
Resten av gängets blickar for mellan mig och Harry. Om man tyder deras uttryck hade de hade nog inte väntat sig det här.
"I made it pretty clear, didn’t I? But you just had to fuck her, didn’t you?! Just the thought makes me sick."
"You slept with Fame?!" utbrast Louis gällt. "She’s like my sister! That’s like sleeping with Lottie!"
"Louis Tomlinson!" röt Eleanor. "Not the right time!"
Zayn skickade mordiska blickar åt hans håll. Okej, inte så seriöst, han ville ju inte mörda Louis, men ni förstår vad jag menar.
"I know! I suck," sa Harry och torkade bort blod från sin näsa. "I’m so sorry Zayn! I don’t deserve your apology, but… you’re, like, one of my brothers, and... I love you."
"It’s not only Harry’s fault you know," sa jag och ställde mig upp med ett huvud som dunkade. "It takes two to have sex, I’m the one to blame aswell."
Jag snyftade högt och tårarna rann återigen. Det är för många hormoner i min kropp för tillfället. Känner mig som en känslosam 13 åring igen… Ugh.
"I'm not even surprised," hördes plötsligt Miley's stämma från hörnet. "I knew this would happen eventually. And I told myself, when it did. I would do this-" hon gick fram till mig med bestämda steg och örfilade mig rätt över kinden. "You want to know the sickest part? I actually love you Harry, but lately you've been so distant. I don't even know who you are anymore."
Med det gick hon till dörren och smällde igen den. Det föll en hemsk tystnad över oss och jag klarade inte pressen, utan sprang ut och upp till mitt rum. Mobilen låg på bordet och jag knappade snabbt in numret.
Det gick tre signaler och tillsist svarade hon.
"Marley O'Byrne, agent of Faamia Malik speaking." hörde hon den bekanta rösten säga.
"Marley, it's me! I accept it! I accept the offer!"
"Took you long enough! I'll call them immediately."
Med det la Marley på och jag försökte lyssna på mina tankar som flög runt i hennes dunkande huvud. Det var en ren impuls grej att tacka ja till Victoria's Secret erbjudandet. Men vad höll mig tillbaka egentligen? Louis, Eleanor, Sutton och Zayn skulle vara glada för min skull. Varför hade jag tvekat från början?
Harry, Harry, Harry.
Det här var en bra sak intalade hon sig själv. Att få åka iväg, komma över honom och växa upp. Hon tittade sig i spegeln och drog ett djupt andetag innan hon satte igång med att packa.
**
I got closer and closer to Miley and Harry’s hotel room. Each step made me more and more nervous. I had to make everything right between me and Miley. She was after all one of the most famous people on earth, so if she talked bad about me in the media I would be blacklisted forever.
Harry and I clearly weren’t meant to be. We’ve proved that correct at plenty of occasions. I took a nervous breath and knocked on the door.
An angry Miley opened the door. Her eyes narrowed when she looked at me.
"Miley, please let me explain," I started.
"Don’t you think you’ve done enough?" she sneered.
My ghandi. Even though she was pissed as hell, she still looked like a perfect and beautiful fucking goddess. Let me be her, seriously…
"That’s why I came here. Please can I come in so I can explain everything?"
She hesitated but opened the door and I walked in, carefully, so I wouldn’t break anything. She eyed me.
"I won’t be long," I said. "I know I always say the wrong thing at the wrong time. I never really gave you a shot, because I was so jealous of you. Cause you have Harry."
"That didn’t stop you from fucking him did it?" she exclaimed.
"I was drunk! I thought he was too, but apparently he weren’t! Not only my fault, I blame the alcohol… Anyways, I’m so extremely sorry Miley. You have no idea! If I had a timetable I would go back and prevent it."
"Timetable?" she asked.
"It’s a Harry Potter thing," I told her. "Hermione uses in the third book to turn back the time so she can get to her classes on the same time, um... You have every right to hate me. I even hate myself. I never thought I’d sink that low. I need a break from everyone and everything here in London. That’s why I accepted the Victoria’s Secret contract and I’m leaving tonight for nine months. I never wanted to cause trouble, but trouble seems to haunt me for some horrible reason."
I started walking towards the door.
"I never wanted to break you two up in the first place," I said.
"I know," Miley said and pulled me into a hug.
"Why are you hugging me? If I were you, I would punch me… Okay, not even in my brain that sounded good…"
"Well, don’t think I’m not mad at you ‘cause I am, but... You made everything clear for me. You’re actually a sweet girl Fame. Apart from the fact that you slept with my boyfriend, but… you truly are. Never change for anyone or anything."
I nodded, gave her a slight smile and held the door handle.
"Oh and Fame," Miley said.
"Yeah."
"He… Never mind. He’ll tell you himself. Bye Faamia," she smiled.
Slightly confused I exited the hotel room and hurried back to my own on the same floor. I thought of the many reasons why I decided to accept the offer. I needed some alone time. And time I was going to get nine whole months. But the biggest reason was: I wanted to get away from Harry. He’s the one who changed my world. Of course he was perfect in my eyes, but sometimes people aren’t destined to be together.
Destiny can please fuck the fuck off.
OMFG. JAG KOMMER BÖRJA GRÅTA. ÄR LEDSEN ATT INFORMERA ATT DETTA ÄR DET NÄSTSISTA KAPITLET. AJSKLDLKGJALKFJLAKJFHLAKJG.
Känns helt fucked up om man frågar mig. Hehehehe... Nej, men sista kapitlet är klart, så jag lägger upp det så fort jag har fått tillräckligt med kommentarer! Kommentera gärnet babes för jag slet som faaaaan med detta kapitel... Bleeehhhhh....
Hoppas ni gillar't :D /Madddeeeeeeeeehhh
Everything About You, Chapter 21 - Like An Animal
"Get changed quickly, now we have to find me a dress. You have to help. Niall will drool when he sees me! Ah, I love shopping!" sa hon glatt och gick iväg.
Kvar stod jag och ville bara sjunka igenom marken.
Nåja.
Karma is a fucking backstabber. -.-
Faamia's perspektiv:
Hur tänkte arkitekterna när de byggde ett badrum för dvärgar med en pytteliten spegel? Logiken fanns inte där liksom... Inte ens en liten gnutta.
Nu kan ni tänka er hur tre kvinnor kämpar för plats framför spegeln. Jag hade redan blivit armbågad i ansiktet av Sutton.
Nämen puss på dig med.
Eleanor var minst femton centimeter längre än oss båda så hon stod lugnt och sminkade sig längst bak med en bra syn på spegeln.
Skinny bitch.
"Sut, I love you and all, but give me some space please, I need to look posh and I can't when you're standing in the way you... you.. uh... fatarse." morrade jag och hon bara sände en hotfull blick i mitt håll.
"Atleast I have a bum you bumless stick," flinade Sutton och Eleanor fnissade i bakgrunden.
Jag lipade till svar och tog upp kajalen från Suttons make-up bag. Som ni kanske förstår är jag en dum idiot med två hjärnceller och kan därför inte sminka mig själv. Jag tror inte att jag äger smink alls. Jo, juste. En mascara som jag fick med en tidning en gång. Den visade sig vara värdelös då all mascara på något sätt hamnade under ögonen istället för på ögonfransarna...
Mindfuuuuuck...
Jag tittade på kajalpennan med stora ögon.
"Do you want me to.. do that?" frågade Eleanor snällt och tittade på föremålet i min hand.
"Yes please," muttrade jag generat och räckte henne den.
*
En halvtimme senare var jag helt klar. Eleanor hade lyckats bättre än min mamma hade på bröllopet. Vilket var en riktig bragd. Mascaran satt på ögonfransarna och jag såg genast fem år äldre ut.
Eleanor förtjänade en cupcake.
Just sayin...
"Wow Fame, who let the slut out from the sluthouse?" frågade Sutton glatt.
"What?! There's a slut here?!" skrek jag och tittade mig förskräckt omkring.
"No, you- oh never mind retard," suckade Sutton.
Där steg jag precis ett steg upp på retard-skalan.
Iklädd den satinröda klänningen och ett par skyhöga klackar (som jag inte kunde gå i) var jag redo att gå till klubben. Jag verkligen kände mig verkligen som en sexymama, mest pågrund av de underkläderna jag hade på mig för tillfället.
Grrrrrr....
Sutton hade på sig en svar/guldig klänning som satt klistrad på hennes kurviga kropp. Men Eleanor tog alla pris då hennes klänning var slampigast, hon hade på sig en vanlig svart cocktail klänning som slutade precis under hennes (icke-existerande) roompa, ryggen fanns inte utan istället fanns en djup djup u-ringning.
Sexymama's.
Vi småbörjade festen på rummet med några få drinkar och nån cigarett. Zayn lämnade ett paket i mitt rum så what the fuck...? YOLO BITCHEZ.
Vi började fnittrigt dra oss ner till lobbyn där pojkarna väntade och hade gjort i över 40 minuter.
Mohahahahahah.
Hissdörrarna öppnades och vi klev ut i den lyxiga lobbyn med marmor golv som var så blankt att man kunde spegla sig i det. Jag tittade genast ner och gjorde mitt kända duckface i golvet.
"Fame?" frågade Lou skeptiskt. "Are you making a duckface...?"
"Uh, no... I was just... About to kiss the floor." svarade jag och böjde mig ner.
"No, don't!" hörde jag Zayn säga och tog tag i mina armar.
Han ställde mig på golvet som om jag var en liten docka, pffft... Och jag la armarna i kors. Ändå så kände jag blickarna på mig. Jag tittade upp och muttrade ett "What?" Han skakade på huvudet och greppade Perrie's hand.
"Wow, you look so lush! 'Bet you will be sore in the pleasure area by tomorrow. Wait...-"
"That's enough! Let's go now!" utbrast Zayn och vi gick mot limousinen som väntade utanför.
Jag rodnade medan alla- inklusive Perrie - skrattade högt. Kan någon frivillig sy ihop min mun omedelbart?
Men jag kunde inte hjälpa hur jag betedde mig runt Perrie! Hon var min girlcrush...
Perrie Louise Edwards, can I (fuck) marry you...?
Utanför hotellet stod det ett tiotal paparazzis och jag bad till de högsta Ghandi makterna att jag inte skulle snubbla i Eleanor's skyhöga klackskor. Men jag klarade mig (tack och lov!) till bilen och hoppade genast in bredvid Niall och Sutton. Det var en parkväll ikväll och jag hade tydligen missat det. Jag satt och tittade tafatt på alla andra som hade en partner. Louis hade Eleanor, Liam hade Danielle som hade flygit hit, Niall hade Sutton, Zayn hade Perrie. Vem hade jag?
Ben & Jerry's. Who needs men when you have Ben & Jerry's.
Sant.
Oj, glömde ju såklart Harry eftersom she-who-must-not-be-named inte kom förens imorgon. Glömde även säga hur jävla sexy mama han var ikväll. Iklädd en vit skjorta och ett par tajta mörkblåa chinos som var uppkavlade till anklarna. Hans hår var lockigt som alltid, med hade mer volym och var stylat på ett sätt som fick mina 'ladyparts' att go crazy.
Han lyckas vara lika snygg som alltid.
Suck.
Han skulle kunna vara iklädd en sopsäck men fortfarande vara lika sexig som alltid.
En till anledning till den oändliga listan varför jag hatar Harry Edward Styles.
Efter ungefär 19298175381932 timmar, nej en halvtimme, anlände vi till klubben "Harbour". Musiken pulserade redan utanför klubben och vi gick in i en samlad trupp. Jag hamnade såklart längst ut, bredvid Sutton som höll både min hand och Niall's.
Cheater.
Eftersom vi var så många på bredden skulle jag nog gå in i en dörr eller vägg när som helst. Jag blundade och inväntade smällen. Jag öppnade ena ögat lite och såg till min förvåning att jag inte hade gått in i någon/något.
Var turen faktiskt på min sida?!
*Bonk*
"Apperantely not," muttrade jag och tittade ondskefullt på väggen framför mig, samtidigt som jag höll om min näsa.
Ingen i gänget ens uppmärksammade mitt missöde, något jag var tacksam över. Om nån hade sett skulle alla börja skratta åt mig. Fast... Jag börjar väl bli van nu...
Gänget drog ut på dansgolvet direkt och jag smet undan för att sätta mig i baren. Jag hade ingen lust att dansa än. Det var en rutin jag hade. Dricka mig så full att jag inte kom ihåg något, gå ut på golvet och dansa mah ass off och följa med en främlig hem.
Eller... Det var en rutin jag hade innan jag träffade Logan som jag tänkte börja med igen.
Hur mycket klockan var hade jag ingen aning om, men jag visste att jag inte hade förståndet kvar. Det försvann nånstans efter den sjunde vodka shoten. Jag visste även att jag dansade som en getingstucken åsna. Resten av gänget jag hade kommit hit med hade redan åkt hem och jag visste inte hur jag skulle komma hem.
Men ni vet vad man säger.
Yålå bitchezzzz.
Harry's perspektiv:
"We're heading back to the hotel now," slurrade Louis och Eleanor fnittrade högt. Hennes händer letade sig in under hans tröja och Louis skrattade högljutt. De gick utan att säga något med och själv satt Harry kvar på samma plats han hade suttit på hela kvällen. I baren. Framför sig hade han ett orört glas med en drink. Han kunde inte förmå sig att dricka det.
Hans blick for ut för att titta på det han hade iakttagit ända sen han kom hit. Rött var verkligen hennes färg, tänkte han för sig själv och granskade med stora ögon Fame som for fram och tillbaka.
Hon hade ögonen stängda och vickade på sina höfter till musiken. Hennes långa ben blev dubbelt så långa i hennes skor och Harry suckade för sig själv. Hur kunde hon attrahera honom så mycket? Hur lyckades han falla för henne? Men det var precis det han hade gjort. Fallit. Djupt, blindt och handlöst hade han förälskat sig i Faamia Malik.
Han märkte plötsligt att en Conor Maynard dundrade ut ur högalarna.
She knows what I want but she's bad for me
She gets what she wants when she's touching me
I should've known better but she took my self control
She gets what she wants when she's touching me
I should've known better but she took my self control
Han tog till sig orden och reste sig målmedvetet upp ur stolen.
Faamia's perspektiv:
Musiken talade till mig. Jag var övertygad då jag hade tappat kontrollen över mina höfter som stod och skakade. Jag använde all min arm styrka för att hålla dem stilla. Plötsligt kände jag hur någon pressade sig upp mot mig och höll mina höfter i ett hårt grepp med sina stora händer.
You can take my heart like a criminal
Won't you make me believe I'm the only one
Won't you make me believe I'm the only one
Ett par läppar pressades mot min hals och min hand for genast upp för att trycka hans ansikte närmare mig. Vänta.... Lockar?! Jag snodde runt och såg Harry fucking Styles stå där.
FUCK ME FUCKING SIDEWAYS.
Literally...
Han kupade mina kinder med sina händer och kysste mig passionerat. Jag ville skrika och gråta på samma gång. Det var en obeskrivlig känsla jag fick när jag kysste Harry. Mina knän ville ge vika, Harry märkte säkert det för hans starka arm las runt min midja för att lyfta upp mig.
So grab me by the neck and don't you ever let go
Mess me up so good until I'm begging for more
You can tear me apart like an animal, like an animal
Animal
Mess me up so good until I'm begging for more
You can tear me apart like an animal, like an animal
Animal
**
(Kommer skriva detta på engelska då jag tycker det låter bättre... Eh, om ni är obekväma med sånt här "sexy times"... Läs inte... Ja, eh... Nåt haha)
"Your room or mine?" he murmured with that sexy low voice that made me go wild.
"Mine."
We made our way upstairs, giggling and kissing like a pair of wilddogs. I mean, I'd longed for this moment since 2010, so I was going to make every second rememberable.
With a shaky hand I unlocked the door with Harry's hands roaming my body roughly. I closed the door shut behind us and his lips crashed on my own before I could say Quidditch!
Ooops, there went my ovaries.
A firework of emotions exploded inside of me and I let a moan escape my lips. This was too much. Waay too much. I parted my lips slightly so his tongue could roam my mouth. While our tongues battled for dominance, I felt his big hands pulling me closer to him so there weren't any breathing space between us. I didn't know where to put my hands so I entangled them in his hair.
A deep growl escaped his mouth as he slowly unzipped my dress. Thank Ghandi for push-up bra's! His large hands grabbed my thighs and he lifted me up with my legs 'round his lean waist. The sober me would've slapped myself. Even though I wanted to sleep with him, I couldn't. He had a girlfriend.
But the drunk me thought - unfortunately - screw that! I'm screwing the hotness that is Harry Edward Styles.
Bitchez bee liike whoot?
He walked into the kitchen, not letting go of my lips once, and sat me down on the kitchen island. This was too slow for my liking, being the hot tempered girl I am. But Harry had other plans since he had the speed of a snail in everything, and I mean everything, he does. My abdomen was starting to ache because I wanted him. In every fucking sense of it!
He suddenly stopped, and I groaned impatiently. He just smirked at me and undid the buttons of his dress shirt slowly. I was going to murder him! I aggresively ripped the shirt off and he leaned closer to me. I let my hands roam his broad shoulders and pressed him up close to me. The feeling of skin against skin was... Unbearable. I needed him, now. He withdrew his lips and I sighed yet again.
"I want you," he murmured almost pleadingly in my ear before he left featherlight kisses on my throat and collarbones.
His hot breath leaving goosebumps all over my body and I shuddered violently. He leaned his forhead on my own and kissed my nose. I sobered up pretty quickly after that. I stared into his dark eyes, which were filled with lust, and grinned. I leaned forward and kissed him with all the passion I could muster before I whispered: "Have me."
I FUCKING DID IT! OMFG I'M AWESOME! Detta kapitel har varit sjukt svårt att skriva... HOPPAS verkligen ni gillar detta! Har haft panikångest hela veckan, inte bara över detta utan massa annat haha! Nej men... OMFG FARRY IS HAPPENING GUISE!!! :D
Everything About You, Chapter 20 - Fuck Preparations.
I felt his breath tickle my neck and it sent shivers down my spine. The others drove the smaller boat they were currently on to the decks on the backside of the yacht. It was time to continue our trip along the Australian harbour.
Or should I say... The Harbour down under...
Everything about this country was so bloody sexual it made my brain go all fussy. Firstly calling it "Down Under", secondly that the large island was shaped as a bum and thirdly... Uh... The uh.. I-. Oh whatever.
And the best thing of all; the good part hasn't even started yet.
I love Australia.
Faamia's perspektiv:
Jag var en röra. En total stor fet (inte bokstavligen) röra. En hormonell och kåt (dessvärre). Uppbrottet visste jag att det skulle komma så småningom, men ändå kom det som en total chock. Den förstörde mig eftersom när jag äntligen förstod att jag verkligen var kär i Logan så hade jag redan förlorat honom.
Det är verkligen en touché eller hur?
Därför fortsatte jag min deppvecka och låste in mig på mitt hotellrum så fort vi anlände tillbaka från båten, vilket var för... två dagar sen...? Jag lät inte någon komma in, med undantag från Eleanor, Sutton och Louis (eller eventuell pizza/kinamat hemkörning). Jag kollade på repriser av Vänner, åt oändliga mängder av Nutella och Ben & Jerry’s och kollade även på Titanic minst femton gånger. Varje gång grät jag en minisjö runt mig.
Snyft.
Klockan hade slagit halv tolv på dagen när tre knackningar hördes från dörren.
”This is Eleanor and Sutton! You've been in here for two days straight!" hörde jag Eleanors mjuka och oroliga röst säga.
"Oh shut up pussyface! Get your fucking arse off the couch, we're going clubbing tonight! Don't make us barge in on you, you wanker!" ropade Sutton irriterat och jag pallrade mig ur soffan som jag hade varit fastklistrad i fram tills nu.
Med det tjocka duntäcket virat runt mig gick jag med stapplande steg mot dörren. Irriterat drog jag upp den och stirrade på de två kvinnorna utanför.
Påminn mig snälla varför jag är vän med dem?
"What the fuck do you want?" muttrade jag och la armarna i kors.
"Don't go all snarky missy!" sa Eleanor och flinade.
"Oh my God! You smell! Have you ever heard of a shower before?" sa Sutton retfullt.
"Yes I have. It's a great place for self-pleasuring! Wait, wha-"
"Well, get your skinny arse into the shower then, you sex monster."
Hon flinade och rufsade mitt hår och jag drog mig undan. Jag stampade med ena foten i marken och putade med läppen. Sutton behövde bara peka ett finger i duschens håll och jag lommade iväg. Jag låste bakom mig då man inte kunde vara säker när det kom till Slutto- SUTTON.
Jag tittade på duschen med stora ögon. Det såg inte ut som en dusch, utan mer som ett överteknologiskt vertyg som man behövde använda hjärnkapacitet för att förstå sig på. Jag slet blicken från duschen och tittade mig i spegeln.
WOT.
Det fanns stora blåa påsar under ögonen, kinderna var i en överblek färg och hyn hade aldrig varit sämre. Jag nöp mig i kinderna för att få lite färg i dem. Det slutade med att jag rev mig på mina oklippta naglar och fick ett litet jack i kinden.
Jag muttrade alla svordomar jag kunde komma på medan jag klädde av mig och gick in i duschen. Blicken for över de många knappar och spakar som satt på panelen.
Faamia Malik. Hon som har lika högt iQ som ett nyfött barn.
Jag vred försiktigt på den största och genast sprutade en jetstråle i mitt ansikte. Chockat gav jag ifrån mig ett litet skri och försökte skydda mig genom att hålla håret framför strålen. Det misslyckades jag med och istället så stängde jag av den snabbt.
Wow. Jag använde min hjärna för en gångs skull.
Jag flinade och gav mig själv en high five. Istället prövade jag nästa spak och hett vatten föll ner över mitt huvud och axlar.
**
"Take the stick out of your bum and try this on," sa Sutton och höll fram en leopard mönstrad cocktail klänning. "That wussy Harry Styles is going to pray for him not being born when he sees you."
"Why can't I just go as a big babydoll or something?" stönade jag och tittade på Sutton.
"Do you want to bloody shag him or what?"
"Yes, but-"
"No buts! He would much rather shag that hoe since she is, unfortunately, sex on legs. So that's my we have to find the perfect dress for you."
'That hoe' var Suttons smeknamn för Miley. Hon drog med mig ut ur den lilla butiken som ironiskt nog hette "Sexy, Sexy, Sexy". Dåligt med fantasi kallar jag det...
"I'm sorry, but... What the actual fuck are you wearing?" frågade Sutton plötsligt.
"I dunno. Eleanor left her pyjama a while ago, so I decided to wear it. These are totally your UGGS by the way." sa jag ärligt och ja armen över hennes axel. "Your outfit isn't very pretty either so shut the fuck up you slut."
"I'm sort of loving this new Faamia. Grrr." flinade hon och jag skrattade.
Klänningar måste hata mig... Eller kanske tvärtom? I alla fall, vi hade letat i över tre timmar nu efter den perfekta klänningen, hittade vi den? NEJ. N-E-J.
Karma kan köra upp ett ljus i röven.
-.-
Antingen var den för stor runt bysten, för lång eller bara tråkig. Sutton var fortfarande pigg och var bestämd på att hitta den "perfekta, sexiga klänningen". Aa men eller hur? Austrailen var inget sexigt land. Allting med detta land var osexigt förutom surfkillarna med bara överkroppar som gick runt hela tiden. Resten av befolkningen var... jaa... australienare. Stavar man det så...?
ÄSCH.
Vi hade fram och tillbaka på samma gata hela tiden då den var fylld med olika klänningsbutiker. Vi hade passerat den hemlösa mannen som satt och spelade dragspel minst 182375891749681793489 gånger...
Man kunde säga att jag nästan höll på att döda någon. Så irriterad och trött var jag.
"Eh, what the hell?" sa Sutton plötsligt. "Has that store been there all of the time? I must be fucking blind... C'mon Famewhore."
Hon tog ett bestämt grepp om min underarm och jag stönade när hon slet mig tvärs över torget. Jag stretade emot så mycket som jag orkade/kunde, men jag visste att det var hopplöst eftersom Sutton vägde myyyyycket mer än mig.
Fat bitch.
"Sutty, doooon't!" klagade jag innan hon drog med mig innanför dörren.
Vi möttes av ett hav av klänningar. Hon satte genast iväg och sökte efter den perfekta medan jag satt ner på en stol på hjul för att mina fötter värkte. Jag måste ha missat skylten som det stod prydnadsstol på, för nästa sekund föll jag huvudstupa ned på golvet. Med ett ansikte som var planterat i golvet hörde jag hur Sutton skrek ett lyckligt "I've found it! I've fucking found it! Get the fuck over here!"
Jag kände mig lika ignorerad som Kevin Jonas blev i Jonas Brothers...
Inte märkte någon att jag ramlade. Jag gjorde det nog för ofta antar jag...
"Faaaame! Come heeeeere!" hörde jag hur hon ropade.
Jag reste mig sakta upp och gick längs de många ställen med klänningar hängandes. Jag kom fram till Sutton och såg att hon höll i något rött. Hon såg nöjd ut med sig själv och jag tappade hakan.
Daaayum... I'm gon' be one sexy ass muthafukkah!
"Isn't this too tight?" frågade jag Sutton och kände hur jag knappt kunde andas.
"Have you gone mad woman?! Your boobs look soooo posh in that dress babe!" log hon och kollade häpet på mig.
Jag kollade mig i spegeln ytterligare en gång.
I'm feelen sexaaay...!
Äntligen hade jag hittat min klänning efter 17839475198 timmar. Mina händer gled längs det mönstrade satintyget och jag suckade glatt.
Men jag kunde inte vänta tills jag var tillbaka på rummet så jag kunde begrava mina kinder med Ben & Jerry's. Det hade tagit rekord lång tid men det var värt det för den här klänningen. Två flugor i en smäll.
SMACK.
"Get changed quickly, now we have to find me a dress. You have to help. Niall will drool when he sees me! Ah, I love shopping!" sa hon glatt och gick iväg.
Kvar stod jag och ville bara sjunka igenom marken.
Nåja.
Karma is a fucking backstabber. -.-
WOOT. I'M SO AZUM. LOVE ME LOVE ME LOVE ME LOVE ME LOVE ME.
2 KAPITEL PÅ 2 DAGAR. JAG SKA FÅ TILLBAKS MINA LÄSARE. *determined* hahaha....
De här är jag nu:
Hoppas ni gillar detta mellan kapitel. Nästa kapitel kommer vara CRAY CRAY. Det kanske kommer ta lite längre tid för mig att skriva eftersom jag måste ha med saker som kommer få er att svimma... ;)
PG-13 eller vad haha... Sätter punkt här. Ha en fortsatt trevlig tisdag! Ifall jag inte hinner säga det, GLAD PÅSK I FÖRSKOTT eller nåt...
See ya babes <333333333
Everything About You, Chapter 19 - Fuck The Heat.
- Where are you heading? frågade jag skeptiskt.
- We, are heading south, sa Eleanor. Because we are going to Australia.
- Ooooh heeeeell to the no! Harry's tagging along El! I can't see him right now! I'm a state!
- Yeah. You should get gum, your breath stinks. You're coming.
- Bu-
- No buts! Go get showered, now!
Jag morrade lågt och satte iväg.
Om jag visste vad som skulle hända i Australien, skulle jag aldrig ha följt med
Faamia's perspektiv:
Sutton fucking Chandler var en människa jag skulle lägga till på min "to-kill" lista tillsammans med Eleanor fucking Calder och Zayn fucking Malik. Jag satt på ett fucking plan, fast mellan Niall och Louis. De satt och diskuterade hur Xbox var roligare än playstation? Louis var på Xbox's sida och Niall på playstations.
DE BRÅKADE ÖVER TVÅ FUCKING SPELKONSOLER.
Och jag trodde att jag hade brist på liv... Tsssss, proved I'm very wrong...
- But xbox is so much easier man! utbrast Louis.
- No! svarade Niall bestämt. You can't play fifa on xbox!
- You so can! You can't play Buzz on playstation.
- I regret even playing Buzz! It's so bloody childish!
Louis hämtade andan på ett dramatiskt sätt. Vad kunde jag säga? Louis fucking Tomlinson var en stor jävla drama-queen.
- Don't talk about Buzz that way! sa Louis surt.
- Seriously! avbröt jag dem båda. Your arguing about a fucking game! What are you?! Five fucking years old? For fuck's sake you dickheads...
- Faamia! utbrast Liam häpet. That's a naughty choice of words!
Jag himlade med ögonen åt hans fjantigheter. Liam var ju Disney-fantast. I Disney världen hörde man inte ens ett "Shit!" eller "Hell", istället hörde man "Shoot!" "Darnit" och allt PG-rated.
Blegh.
Vad kunde jag säga? Jag var på ett fucking-mood idag.
Nej, misstolka inte.
Jag var tvungen att säga "fucking" i varje mening. Något som varken Liam, Zayn eller He-who-must-not-be-named. Ja, jag använde den meningen igen eftersom jag inte fick säga hans namn. Då skulle jag riskera hängning. Vilket betyder min egen död.... o_O
Scary shiet.
Louis och Niall hade nu tystnat och pratade istället om det nya albumet Take Me Home. Jag tyckte det borde ha hetat; "Hi I'm Harry Styles, I'm fit as fuck and has got adnormally large hands, I would like to Take You Home if you get where I'm heading ;)"
Men det kanske bara var jag som tyckte det. Jag suckade och gick över till Sutton och Eleanor. De hade fucking dissat mig. (-.-)
- Thanks for leaving me with the fucktards, muttrade jag och slog mig ned på Suttons knä.
- You know what? började Sutton. I've missed you and your snarky comments.
Jag och Eleanor kollade chockat på henne.
Sutton Chandler säger aldrig att hon saknar någon. Det är ett fucking mirakel! Sutton var minst lika förvånad över det som just hade lämnat hennes läppar.
Hon knuffade av mig från sitt knä snabbt och kröp ihop till en liten boll.
- Eleanor you skinny bitch! stönade Sutton och höll för sina ögon. You've rubbed off on me! I never tell anyone I miss them! Except Niall or course...
- I like this new Sutton, sa Eleanor nöjt. You should start caring more. More people will enjoy your presence. Like that hipster girl in the bookshop at Heathrow.
- Hell to the no! That hipster bitch was sending me glares everytime she spotted me!
- Maybe because you threw a book at her! flinade jag. That sounds like something I would accidentally do though...
- I didn't mean to do it! The book flew out from my hand and collided with her face! Clearly the winds dislike that hoe-bag!
- Since when can books fly? frågade Eleanor ironiskt.
- Since when did you become Sarcastic Sally? svarade Sutton lika ironiskt.
**
Hetta.
Vatten.
Fuck my fucking life.
De var de enda tankarna jag hade just nu. Vi hade landat i Australien, vart hade jag ingen aning om. Det enda jag kunde tänka på var att det var så JÄVLA FUCKING VARMT. Jag saknade redan det kalla regniga vädret hemma i London.
Det var mitt i natten när vi kom fram, men ändå stod det hundratals fans inne i flygplatsen. Jag kunde fortfarande inte förstå hur trogna fansen var. De skulle till och med skippa skolan för att få en glimt utav sina idoler.
Stalker varniiiiiing.
Jag längtade redan till att få somna i den stora hotellsängen. Resan hade inte varit speciellt underhållade då Louis, Niall, Eleanor och Sutton hade varit dampbarn hela resan. Alltså varit högljudda och druckit lite för mycket...
Tur att vi hade ett eget flygplan, annars skulle det ha varit synd om medpassagerarna.
Zayn greppade min hand och vi gick bakom Paul som fick kämpa oss igenom massorna med skrikande fans.
Fan att Eleanor gick femtioelvatusenåttiosju kilometer bakom mig eftersom hon hade vattenflaskan som jag behövde vid denna hemska fucking hetta.
Fuck.
Vi hoppade in i bilen och jag höll nästan på att dö på grund av näringsbrist, men jag använde all min kraft till ett försök att sätta mig på sätet. Men eftersom jag inte hade en gnutta koordination i min kropp, studsade jag upp från sätet och ner på golvet. Med ögon som halvsov höll jag ett krampaktigt tag om min kära bakdel.
"You're so clumsy Fame," flinade irländaren och jag skickade en hotfull blick i hans håll men kom sen på att mina ögon var stängda.
Way to fucking go.
Någon tog tag i mina överarmar och lyfte mig upp på sätet. Halvvägs på väg att somna mumlade jag ett tack och lutade mig mot närmsta axel. Denna var extremt benig så jag antog att det var Eleanor.
Beniga jävel...
**
"Oh yeah! Gimme some of that! Just like that baby! Aaaaargh, you are so sexy doing that!"
I was honestly on the verge of leaving this photo shoot. At first I had found the photographer's sexual innuendo's hilarious, but after a while I was growing more and more irritated at the Australian man. Once more I leaned over the table top, hiding my annoyed façade and plastered an innocent look on my face.
Australia's Vogue had called my agent the day before and asked if they could book in a photo shoot.
Everybodey lovez me yo'.
Though I had to admit this was probably one of the funniest shoots I had ever been on! Mostly because they had fed me with 183451873458194803275984610 bottles of coke, so now my energy was through the roof.
"Grrrr, who's your daddy! Oh my, you so fine! Show me those lush curves! And... we're finished, thank you everyone!" Marco yelled and rushed towards me. "It had been a great pleasure shooting you today. It's not often one of the most influential models of this world, lands here down under!"
"Say whaaa...?"
Down under...?
WHAT THE FUCK IS WRONG WITH THIS COUNTRY?!?!?!
He completely ignored my answer and walked past me. So much for hospitality... With my Malik-genes stepping in, I angrily stomped my foot on the ground.Completely forgetting I wore high heels, I lost balance and stumbled around and fell on my face.
"Awch." I muttered with my face plastered to the floor.
I rolled over so I was laying on my back before standing up and storming out from set. Not leaving the clothes I was wearing, which was a very revealing white blouse and red short short short short shorts. It was probably a pair of really big panties in real life.
They actually looked a lot like my grandma's if I was going to be honest...
And before you ask, yes, I have seen my dear paki grandmother in her underwear once. It will never, never, happen again...
It still haunts me to this very day....
I walked as fast as the clumsy Jeffery Campbell shoes let me. I earned a few looks from people on the street but my eyes was fixed on the big Range Rover many metres away. Paul must've seen me coming cause the car drove closer so I could just hop in.
"How do girls dress these days?!" he exclaimed as soon as I placed my bum on the passengers seat.
"Don't ask me. I can't even dress myself properly, so I would never know what goes through the rest of the world's population of girls!" I said as he drove away.
We chatted about my panties/shorts for the rest of the ten minute long car ride. He said it looked like his wife's big panties she wore when she was pregnant. I sincerely hoped Paul wasn't comparing me to his pregnant wife, cause if he did I would probably go jump off a cliff. No offense to Paul, but I wouldn't chose him to become my baby daddy.
We all know who that would be...
Harry Styles with his sexy smile, broad shoulders, pointless tattoos and abnormally large hands.
Did you hear that sound...?
It was the sound of me, taking off my shorts.
HARRY STYLES. IMPREGNATE ME.
"I'm going to try that I didn't just hear that," Paul said with a strained tone.
"I said that out loud right...?" I asked and hit my head forcefully against the window. "Ouch!"
I rubbed my forehead and groaned.
Could this day get any better?
Note the sarcasm.
**
After I arrived back at the hotel, all I wanted was to take a long and well needed nap. But no. Apparently the boys had ordered an adventure thingy on a big ass boat. Yes you heard me. I could lie and say I was actually excited to be on a boat. But no. Because I couldn't swim, I was terribly afraid of water. And no, I have no clue why mine and Zayn's parents decided not to teach us to swim when we were younger.
And another reason why I was going to hate this stupid trip. I had to bear with seeing Harry in nothing but trunks for an entire day.
Fuck me fucking sideways.
I hated Harry Styles and his hotness with a burning passion. So why Ghandi, why am I attracted to a fucking baby face with curls?!
I needed to sort my life out. Fast!
So now I was sat on a boat. With five morons, one slut and my Ellephant. Tell me again how you want to have my life...? That's right. You don't!
I'm probably going to die alone with my 72 cats.
After all I am a lonely wolf....
Aaoooooooooouuuuuuuuu.
The sun was burning my skin. I was part Irish after all, which meant I was pretty pale. I watched the others bathe and have fun in the water. A scream suddenly pierced my ears. I couldn't see Sutton anymore. Niall stood on the smaller boat with a smug face. I bet he pushed her into the water. She returned to the surface after a few seconds, sending every curse she knew in Niall's direction. She was so going to make him pay for that.
Pay for it as in bodily favours...
If you understand what I'm talking about...
Wink.
"How come you nor Zayn can swim?" I heard someone say behind me. I immediately knew who the voice belonged to.
"I don't know Styles. Ask my parents." I muttered. "Why are you up here anyway? Shouldn't you be down there?"
He shrugged and stepped closer; I was still not facing him. His torso sneaked up against my back slowly and I my breath hitched in my throat. He wasn't directly touching me, but it was still so arousing to find him almost grinding me!
If only he could grind me...
"Who should grind you?" Harry asked, his voice sounding amused.
"Oh, shush!"
I felt his breath tickle my neck and it sent shivers down my spine. The others drove the smaller boat they were currently on to the decks on the backside of the yacht. It was time to continue our trip along the Australian harbour.
Or should I say... The Harbour down under...
Everything about this country was so bloody sexual it made my brain go all fussy. Firstly calling it "Down Under", secondly that the large island was shaped as a bum and thirdly... Uh... The uh.. I-. Oh whatever.
And the best thing of all; the good part hasn't even started yet.
I love Australia.
Ska vara ärlig och säga att jag hade ingen aning hur jag skulle avsluta detta kapitel... Isch, lovar att ni förväntade er värsta kapitlet med Faamia dagisbarn och allt... Men eftersom min hjärna är inställd på Raw Love och sadness/depression så måste jag bli van vid att skriva helt fucked up crazy ass muthafukka igen haha...!
Bestämde mig för att skriva lite på engelska. Kommer inte göra det i fortsättningen då de är svårare att skriva på engelska nu när jag inte är inställd på Fames crazy upptåg.
AJA. Love you guys! <33333
NEJ
DETTA GÅR INTE. Jag får ingen inspiration till Raw Love längre!!! HATAR MIG SJÄLV. Jag har tänkt fortsätta med Everything About You tills vidare.... Hör jag er skrika av glädje eller vadååå..?
Så RAW LOVE kommer vara 'on hiatus' och EAY will be my pågående BITCHEZ. BE. LIKE. WHOOT.
/mADDEpOO
Så RAW LOVE kommer vara 'on hiatus' och EAY will be my pågående BITCHEZ. BE. LIKE. WHOOT.
/mADDEpOO
Bloggtorka...
Avskyr att skriva såna här inlägg efter typ nästan en och en halv månad av ingen uppdatering. Jag har inte lagt av än! Kämpar med skolan och dylikt, dock är inspirationen nere på noll. Kapitlet är halvklart och jag får panikångest... (okej, kanske inte panikångest men aja) Men jag ska försökaaaa, buhu... Hatar såna här inlägg... :(
/ M
/ M
Läs min bästis blogg!
Tycker alla mina underbara läsare ska checka in min bästa vän Emmas blogg, klicka hääär: justkeepitup.blogg.se. LUUUVV YOUUUU! LÄS DEN NU!! :D
