Hon la på och jag reste mig upp och gick ut ur sjukhuset. Även fast jag inte ville gå ifrån Chasity så kunde jag
inte tappa kontakten med Angel. Hon var ju trots allt min... flickvän.

- Det gör inget, sa hon lungt.
- Bra, sa jag och kysste henne

---

Justin's perspektiv:

Angel hade förändrats rejält! Hon var inte längre "bitchiga och okänslosmamma Angel" utan nu var hon mer ansvarsfull och snäll. Chasity hade nu legat i koma i nästan två veckor. Angel hade släppt en ny låt.
Den hette Talking to the moon och var riktigt bra! Hon höll på att bli känd nu. Hennes fans kallade sig för
"Angels".
Ganska gulligt fan namn faktiskt! Hon hade även ändrat sitt twitter namn från @ItsAngelBitch till
@AngelOfficial.

Vi skulle ut och äta en lunch innan min konsert. Jag hade tvingat min manager att få turnera runt bara i Australien och Nya Zeeland och länder nära, för jag skulle vara på plats om något hände Chasity. Jag vågade inte ta risken att vara på andra sidan jordklotet om hon vaknade eller... dog. Fast jag ville inte vara ifrån Angel för den delen heller.

Jag körde och stannade utanför Angels hus. Hon kom ut och såg lika söt ut som vanligt.
Vi skulle dra in till stan och äta på en italiensk resturang. Hon hoppade in i bilen och log stort. 

- Hej Bieber! sa hon och log. 
- Hej shawty! sa jag och kysste henne. 

Jag körde iväg och vi pratade på. Vi kom fram och jag parkerade och vi gick ut. Paparazzis var som galna och skrek. 
Vi ignorerade alla och gick in. 

*

Maten var jättegod och vi gick hand i hand ut ur resturangen. 

 

Angel's perspektiv:

Justin verkade lite irriterad på alla papz och suckade gång på gång. Jag däremot, tog ingen som helst notis om papzen. Jag är van och älskar fortfarande att stå i rampljuset, men tillskillnad från förut så kräver jag inte att stå i centrum hela tiden.

Vi hoppade in i bilen och åkte hem till hans boende nu när han är i Australien.

- Varför ska vi hem till dig? frågade jag.
- Vi ska träffa mina föräldrar, sa han och log.
- Va?! Men Justin du har ju inte sagt något! utbrast jag.

Justin's perspektiv:

Hon såg så gullig ut när hon hade det chockade uttrycket.

- Jag säger det nu, sa jag och skrattade.
- Men! Justin, tänk om dem inte gillar mig?
- Det är min mamma bara. Pappa är i Kanada. En mindre person att impa på, sa jag. Men har jag sagt att din australienska brytning är urgullig! tillade jag snabbt.

Det funkade alltid att ge Angel komplimanger så blev hon lite mer självsäker, plus att man fick se hennes söta rodnande.
Jag körde in genom den massiva porten som stängdes efter mig och parkerade utanför på parkeringen som låg en bit bort från huset. Angel stirrade chockat på vårt hus som vi "hyrde", eller lånade eftersom jag är ju trots allt Justin Bieber. (Ego...)

- Wow, och jag tyckte mitt hus var stort, mumlade Angel.
- Ditt är stort. Jag personligen tycker att det här är för stort och lyxigt! sa jag och tog hennes hand.

Vi gick på blomstergången och gick in till huset. Angel stirrade chockat runt sig när vi klev in i hallen.
Jag flinade åt hennes reaktion.

- Justin? Är det du? hördes min mammas röst.
- Ja, sa jag.

Angel kollade på mig med en smårädd blick och hennes grepp om min hand hårdnade.
Mamma kom ut i hallen och fick syn på Angel.

- Är inte du Angel Martinez? frågade hon.
- Jo, det är jag, sa Angel och log.

Hon var ju helt otrolig! I ena stunden så var hon orolig och i andra så var hon hur självsäker som helst! Jag undrade hur hon kunde vara så duktig på att koppla bort sånt som rädsla och liknande.

- Så dejtar ni eller nåt? frågade mamma.
- Ja, sen två-tre veckor tillbaka, sa jag och log stort mot Angel.
- Ja, man kan ju inte undgå att läsa alla tidningar! Föresten, jag älskar "Who says"!
- Tack Mrs. Bieber! sa jag.
- Åh, kalla mig Pattie eller Mrs. Malette, sa hon och log.
- Oj! Förlåt, sa Angel ursäktande.
- Det gör inget! Men jag måste kila nu! Ha så kul ungdomar, sa hon och gick ut genom dörren.

Justin stängde den efter henne och drog med mig in till det stora vardagsrummet och satte mig i soffan, medans han gick fram och satte på dvd:n.

- Vilken film? frågade han.
- Hmm, eftersom jag älskar skräckfilmer! Har ni Saw? frågade jag.
- Ja, sa han och satte på den.

Han satte sig bredvid mig och log nöjt. Han trodde väl att jag skulle bli rädd, haha! Verkligen inte. Jag blir inte ens påverkad! Det ända jag är rädd för är att någon jag älskar dog. Därför behövde jag smälta att Chasity kunde dö vilken sekund som helst. Därför tog jag lite avstånd från henne och jobbade hårt med musiken och var med Justin. Jag hade slutat festa och dricka helt. Jag skulle inte ens pröva alkohol en gång till.

*

Efter filmen satt Justin ihopkrupen i min famn.

- Haha! Nån blev rädd? fnissade jag.

Han kollade på mig med en ond blick.

- Det var meningen att det skulle vara tvärtom.. Du är ju tjejen, mumlade han och kollade på mig som med stora blinkande bambiögon.
- Aaaw, du är så söt! sa jag och kramade honom. Min lilla egna Bieber-bebis! tillade jag.
- Nej, mini-Biebers vill vi inte ha än! men typ om 10 år eller så, sa han och blinkade med ögat.
- Dream on, sa jag och reste mig upp. Kom igen, vi kan inte sitta här hela dagen!
- Okej. Vi går på Zoo! skrek han.

Jag kollade med stora ögon på honom. Jag älskade när Justin tog fram sin barnsliga sida. Den var helt underbar och rolig!

- Visst, men jag kan inte gå i det här, sa jag och kollade ned på min fina utstyrsel.
- Du kan låna nåt av mig, sa han och blinkade.

*

Ungefär en timme senare så var vi påväg in till zoo:et och jag hade fått låna en lila piké tröja och ett par svarta leggings av hans mamma Pattie. Jag hade även plattat håret. Ingen outfit som jag någonsin skulle ha igen! Men det fick duga. Justin matchade mig med en blå piké tröja.



Vi hade det jätte trevligt och för en gångs skulle så glömde jag allt det dåliga just nu. Men när Justin åkte på konsert och lämnade mig i mitt hus, så kom alla tankar om Chasity tillbaks. De kunde inte fly ur mitt huvud. Även fast jag var världens lyckligaste tjej så fanns den hemska känslan alltid med mig. Justin lyckades få mig att glömma den men den försvann aldrig.

Jag kollade igenom fotoalbum med Chasity från när vi var små och började gråta. Jag saknade henne så mycket! Det var tortyr att kolla i albumen men det var det enda jag hade av Chasity nu. Jag ville inte se henne när hon nästan var död. Det tog kål på mig att se henne ligga som om hon var död. Jag ville vara stark för hennes skull.
Jag skulle klara det här!

Kära Gud. Gör så att Angel vaknar. Hon är min bästa vän och jag kan inte klara mig utan henne! Amen.

Tänkte jag och kollade ut på den stjärnfyllda himlen.

---

Så vad tycker ni när det bara är Justin och Angel? Är det bra eller ska jag skriva mer om Chasity på sjukhuset? Jag kände för att göra en glad del eftersom det kommer vara många ganska deppiga...?

Fem kommentarer till nästa!

Är ni team Biebtinez (Justin och Angel) eller team Williber (Justin och Chasity)?

Haha, bra parnamn jag kom på va!? ;)

/madde

Upplagt nu! Bläddra ned lite bara! Enjoy <3

/madde

- Chasity, började hon.

Jag ignorerade henne och hoppade in i min bil och körde till Taylor. Jag kollade i backspegeln och såg att hon stod och grät efter mig. En tår letade sig nedför min kind och droppade ned i mitt knä.
Angel trodde ju bara att jag skulle ta Justin ifrån henne, och hennes revansch var att ta min låt. Men det var inte den bästa jag hade... Skulle jag förlåta och gå vidare, eller fortsätta hata den enda personen som jag inte kan hata?

Mitt liv var så komplicerat. Jag ville bara försvinna i några minuter och inte behöva tänka på något eller någon.
Men det är omöjligt. I stället för att försvinna måste man ta itu med sina problem.

Men inte idag, vi tar det imorgon i stället.

Angel's perspektiv:

Jag öppnade ögonen långsamt och kollade runt mig. Solen stömmade in genom fönstren och bländade mig totalt. En utslagen Henri låg bredvid mig med bar överkropp. Jag själv hade täcke över min kropp.

Vad fan gjorde jag igår?! Jag flög upp ur sängen iklädd endast behå och klädde på mig mina kläder. Jag tog min kuvertväska och skor i händerna och smög nedför de massiva ektrapporna.
Men jag var tydligen inte den enda som var vaken. Hans mamma stod i vardagsrummet bredvid hallen och blickade på mig.

- Hej Mrs. Rawley, sa jag och log.
- Hej, sa hon långsamt.
- Jag skulle precis gå, sa jag och skyndade mig ut ur huset.

Det var nära ögat!

Justin's perspektiv:

They say that hate has been sent
So let loose the talk of love
Before they outlaw the kiss
Baby give me one last hug

Jag hade konsert i Spanien, jag var ju trots allt på en Europa turné. Men det var hemskt att inte ha Angel eller Chasity vid min sida. Jag kollade backstage på mamma. I mina drömmar så stod Chasity där och kollade lyckligt mot mig och jag skulle ha dragit ut henne på scen och visat henne för hela världen.
Men jaa, ni vet ju hur det gick.
Never let you go slutade och Down to earth började.

*

Konserten var slut och jag slängde mig i bussen och körde iväg. Ryan Good och Alfredo satt och spelade xBox. Jag tog en kontroll och spelade med dem. Jag skrattade för första gången på dagar åt Alfredo och hans arga utbrott på spelet.

- Hänger du med in på BK? frågade Scooter.
- Yeah man, sa jag och klädde på mig snabbt och följde med han ut.

Det började genast blixtra runt om mig och fans skyndade sig fram. Tur att Kenny följde med. Vi beställde all mat och gick tillbaks. Jag passade på att ta kort och göra autografer till fans.

- Kan vi ta kort? frågade en tjej nervöst.
- Såklart! sa jag och omfamnade dem.

En annan av deras kompisar tog kort.



- Tack! sa ena tjejen glatt.
- Tänk att vi har träffat Justin Bieber! sa ena tjejen högt.
- Tyst Melissa, tänk om han hör!

Jag flinade och Scooter kom ut med maten och vi gick in i bussen igen.

Chasity's perspektiv:

Jag var tvungen att åka hem och hämta kläder och sånt. Taylor skrattade lite och mumlade något som "tjejer och deras kläder". Jag flinade och satte mig i bilen och åkte hem till huset. Mamma och pappa var hemma.
Fan... Jag parkerade och gick in i huset.

- Chasity? ropade mamma.
- Ja, mumlade jag.
- Kom hit nu!

Jag suckade och gick till henne och pappa i vardagsrummet.

- Vad?
- Hur kan du bara åka iväg så sådär över halva jordklotet och inte ens säga till eller något!
- Som om ni bryr er! Ni ringde inte ens förns två dagar! Jag tror inte en enda sekund på er.

De förblev tysta.

- Förlåt gumman, sa mamma och började gråta. Vi har varit så dåliga föräldrar till dig.
- Nej mamma. Men ni bryr er inte ens, det är problemet, suckade jag och gick upp till mitt rum och packade nya kläder i min väska.

Jag kollade ut genom fönstret och såg Angel komma springandes, med en gul klänning och skor och väska i vardera hand. Hon grät, det såg man. Hennes hår stod åt alla håll och hennes mascara hade runnit.
Vad hade hon gjort nu då? Mådde hon verkligen så dåligt att hon grät.

- Pff! Angel gråter inte, hon är den som hugger en i ryggen, sa jag och gick ned till min bil.

Angel kollade på dörren och kollade med stora ögon på mig.

- Chasity, började hon.

Jag ignorerade henne och hoppade in i min bil och körde till Taylor. Jag kollade i backspegeln och såg att hon stod och grät efter mig. En tår letade sig nedför min kind och droppade ned i mitt knä.
Angel trodde ju bara att jag skulle ta Justin ifrån henne, och hennes revansch var att ta min låt. Men det var inte den bästa jag hade... Skulle jag förlåta och gå vidare, eller fortsätta hata den enda personen som jag inte kan hata?

Mitt liv var så komplicerat. Jag ville bara försvinna i några minuter och inte behöva tänka på något eller någon.
Men det är omöjligt. I stället för att försvinna måste man ta itu med sina problem.

Men inte idag, vi tar det imorgon i stället.

Eftersom vi har ganska många besökare nu så vill vi ha extra många kommentarer!

Minst Fem kommentarer på kapitel 18 innan ni får kapitel 19!

Från och med nu ska vi börja vara lite taskiga ;) Men fem kommentarer på kapitel 18 annars inget 19!
Det tar typ en-två minuter, so cooomoon! Love you guys! <3

Sprid gärna bloggen vidare!
/Madde & Clara

Jag vände mig om och såg Justin komma mot mig. Jag suckade och började gå, men han tog tag i min arm och stoppade mig.

- Vad har hänt? frågade han.
- Fråga din bitch till flickvän, fräste jag.
- Vad har Angel gjort?

Angel's perspektiv:

Hur är det möjligt... Hur kan den perfekta Angel Martinez's liv blivit upp och ned på några få minuter. Jag stod still i en minut och fick sedan tillbaks mitt förstånd och började springa ned till lobbyn.
Jag skymtade Chasity utanför de stora glasdörrarna och vinkade efter taxi. Att springa var inget jag gjorde ofta. När vi skulle springa i skolan så sa jag att jag hade PMS. Detta är ett undantag, jag sprang för mitt liv genom lobbyn och ut genom de massiva glasdörrarna.

Chasity kollade på mig med rödgråtna ögon, det krossade mig.
Jag gick fram till henne.

- Vad vill du? frågade hon med en hård ton.
- Jag ville säga förlåt och undrade om allt kunde bli som det var, sa jag lågt.
- Det funkar inte så Angel! Vi finns inte mer. Du ljög för mig!

Hon sprack upp i tårar och kastade sig in i en taxi och den åkte iväg. Jag var så arg på mig själv. Inte hade Angel Martinez behövt säga förlåt, därför var jag så dålig på det. Mina arga känslor nådda mitt huvud och jag kände för att slå till Gud för han gjorde mig till en sån hemsk människa.

Justin's perspektiv:

- Justin? sa mamma frågade bakom mig. Vad det Chasity sa sant?
- Tyvärr ja, mumlade jag.
- Justin, sa hon besviket.

Jag var besviken och arg på mig för att jag lät Chasity gå. Man vet inte vad man hade tills det är borta.
Chasity fick mig att känna lycka och kärlek för första gången på länge. Det var inte samma sak med Angel. Hon ville alltid vara utomhus så paparazzis kunde fota oss. Chasity ville vara inomhus för hon ville inte synas på tidningar.

- Kom igen bro. Vi måste åka, sa Scooter.

Jag suckade och följde efter dem. Paparazzis stod utanför hotellet. Jag var Justin Bieber, det kan jag inte glömma. I put on my fake smile and pretend everything's okey, when it's really not.
Fast jag lyckades nog inte så bra för paparazzis ropade vad som var fel. Scooter rynkade pannan och kollade på mig med en "wtf" blick.

Jag suckade.


I sighed.


Chasity's perspektiv:

Jag stod utanför flygplatsen och tvekade. Skulle jag åka tillbaks hem till Australien?

- Chasity! ropade någon efter mig.

Jag vände mig om och såg Taylor komma gående.
Varför är han här?

- Jag kanske aldrig berättade att jag bor i Australien för tillfället. Hörde att du skulle dit, får jag göra dig sällskap? frågade han charmigt.

Jag fnissade.

- Såklart Mr. Lautner, sa jag och log.

Vi köpte varsin biljett till Australien och satte oss i väntrummet. Papz stod utanför de stora glasväggarna och fotade oss. Vi posade en gång och brast ut i skrattanfall direkt efter.



Taylor var faktiskt väldigt snäll. En riktigt bra kompis tillskillnad från Angel. Den där stora klumpen som satt i magen var tillbaka. Jag försökte tänka andra tankar, men minen Angel gjorde när jag skrek på henne satt fastsvetsad på näthinnan. Samma sak med Justin's blick när jag konfronterade honom.

Ren smärta.

 Tårarna brände bakom ögonen och jag brast i gråt. Taylor bar upp mig och satte mig i hans knä.
Någon som bryr sig i alla fall. Mamma och pappa bryr sig inte. Inte någon annan för den delen heller...

Tja, Madde här! Nu la jag ut två kapitel som ett förlåt för att updaten har varit lite dålig på senaste tiden. Men vi har fritid och skola :) Kommentera och ENJOY! <3

- Varför gråter lilla prinsessan? hördes Justins röst. Och vem är den här lilla söta tjejen?
- Jag är Lucy, sa hon och skrattade gulligt.
- Leukemi, sa jag bara till honom.
- Aaww, sa han och kysste mig.

Justin's perspektiv:

Jag visste inte vad det var med mig! Jag var ju kär i Chasity, men varför har jag känslor för Angel då? Vad som på gick i mitt huvud just nu var en stor enda röra! Chasity's personlighet var ju fantastisk, hon var ju helt underbar. Men hon är så blyg och skulle aldrig klara mina fans elaka ord. 
Angel däremot, var framåt och verkade trivas i rampljuset. Hon kanske bara skulle utnyttja mig till att bli känd? 
Hennes utséende var hur fint som helst och hon var också helt underbar, men varför hade jag onda aningar som sa att hon skulle dumpa mig direkt när hon hade ingraverat in sitt namn i Hollywood? 

- Justin! Det är lunch! hördes mammas röst. 

Jag suckade och reste mig upp och ropade tillbaks ett okej. 

Chasity's perspektiv:

Jag hade gått ut i korridoren och krockade in i Justin.

- Förlåt, sa han och hjälpte mig upp från golvet.
- Det gör inget, mumlade jag.

Han kollade på mig med sorgsna bruna ögon.

- Chasity, sa han.
- Ja.

Han sa inget mera utan tog tag i mitt ansikte och pressade sina läppar mot mina. Då exploderade allt för mig. Justin var killen jag var kär i. Jag besvarade genom att lägga mina händer runt hans axlar.



Jag kände hur han log. Han drog ifrån.

- Förlåt, sa han lågt.
- Det gör inget, sa jag och log blygt.


Angel's perspektiv:

Om en fem dagar åker vi hem från Tyskland. Vi ska på dejt imorgon. Vi har bestämt att vi ska gå ut med vårt förhållande "in public". Chasity verkade lite nere nu på senaste tiden. Jag förstod nästan varför. Det var lunch så jag öppnade dörren och såg en hjärtskärande syn. Justin och Chasity?!
Jag öppnade dörren så bara jag kunde smygtitta på dem.

Fine! Vill hon leka lite så får hon smaka på mina regler!

Chasity's perspektiv:

Jag vet att det var fel av mig och jag mår dåligt över det! Justin hade precis gått och jag väntade på Angel. Hon kom ut och log glatt.

- Kom vi går, sa hon och gick före mig.

Vi steg in i hissen och Angel tryckte på entréplans knappen. Hissen stannade vid en annan våning och fler människor klev på. Ungefär fem stycken. Jag och Angel hamnade på varsin sida om familjen. Det var kanske inte menat att vi skulle vara på samma sida om ni fattar?

*

Vi hade ätit lunch och Angel hade sagt hej då och skulle iväg med... Justin. Hur mycket det än tog kol på mig så satte jag på ett leénde och försökte säga en trovärdigt hej då. De gick iväg och Justin tog hennes hand.

Betydde hon inget för honom eller var kyssen helt betydelselös? För Chasity var den underbar och hon skulle inte glömma den i första hand.

Angel's perspektiv:

Idag efter min och Justins dejt så skulle jag börja med steg 1 i min plan. Chasity hade gjort ett jävligt stort misstag att jävlas med mig.
Paparazzis flockades en efter en runt oss och Kenny trängde oss ut. Jag bara log nöjt för mig själv. Det här är vad jag ville, jag ville stå i centrum. Därför var Chasity så bra! Hon sa inte åt mig, hon ville inte stå i centrum därför får jag all hennes uppmärksamhet.

- Hur mår du? frågade Justin oroligt.
- Bra, sa jag och log.
- Bra, jag vill inte att min Shawty ska må dåligt, sa han och log. 

Shawty... Han kallade mig Shawty! Inombords jublade jag och allt jag ville var att hoppa runt och skrika, men därför jag tagit teater lektioner i hela mitt liv, för att hålla masken till situationer som denna. 

- Vart ska vi? frågade jag. 
- Till ett köpcentrum.
 - Mitt favorit ställe! 
- Jag vet, skrattade han. 

Vi gick till centret.

- Men varför är det inga personer här? frågade jag. 
- Jag har hyrt allt, sa han och stannade mig.
- Verkligen?! frågade jag förvånat.
- Japp, sa han och drog mig närmare honom.




Han kysste mig försiktigt och vi gick vidare. Jag drog in honom i en Louis Vuitton affär och hittade en underbar väska.

- Vill du ha den? frågade han och kramade mig bakifrån.
- Nej, jag kan köpa den själv, sa jag och flinade.
- Var inte dum, sa han och tog väskan och gick till kassan.
- Justin! Du behöver inte!
- Jag vill, sa han och betalade.

Jag kollade chockat på honom när han räckte mig väskan och log sådär Justin vackert.
Jag tog emot den och kysste hans kind.

- Tack, viskade jag och tog tag i hans hand.

*

Efter en underbar dag med Justin så begav jag mig tillbaka till hotellet. Jag tog fram sångtexten ur fickan och sjöng igenom refrängen.

Who says, who says you're not perfect
Who says you're not worth it
Who says you're the only one that's hurting
Trust me that's the price of beauty
Who says you're not pretty
Who says you're not beautiful, who says?

Jag kollade längst ned på pappret och läste, Music & Lyrics: Chasity Williams 5/9-10

Jag rev genast bort den lilla biten och skrev i andra hörnet, Music & Lyrics, Angel Martinez 16/6-11.
Jag log nöjt och la tillbaka pappret i min splitternya Louis Vuitton väska. Min iPhone ringde och jag svarade fort.

- Hej, det här är Mark Andrews från Hollywood Records.
- Hej Mr. Andrews! Jag hörde att du hade kontakt med min pappa Antonio Martinez och jag sjunger så jag undrade om du hade tid att lyssna på en låt jag har skrivit?
- Absolut! Jag är i Tyskland nu för att äta middag med din pappa så jag har tid! På Grand om en timme?
- Låter perfekt! Ses då.
- Det gör vi! Ha det bra Miss. Martinez!

Jag la på och log nöjt för mig själv. Mitt flin blev större och större, jag var för bra på paybacks.

*

Jag knackade på dörren och Mark öppnade. 

- Miss. Martinez! Kom in! sa han och jag gick förbi honom. 

Hotell rummet var stort, vitt, lyxigt och var väldigt modernt. Jag tog fram mitt papper och la det i Marks händer.  Han läste texten och kollade upp på mig.

- Imponerande Miss. Martinez!
- Åh, snälla kalla mig Angel! sa jag och log sött.
- Kan du spela gitarr? frågade han.
- Ja. Jag ska göra det med den här låten, sa jag.

Han räckte mig en gitarr och jag började spela och sjunga.

                                 

Jag avslutade låten och han klappade händerna.

- Wow Angel! Jag ska överlägga med mina kollegor och så får du beslut inom en vecka, sa han.
- Bra! Men snälla du, säg inget till Dave Williams så tar jag hand om resten! sa jag.
- Resten...?
- Äsch! Men säg inte till honom bara! Jag måste gå nu, men kul att träffa dig! sa jag och skakade hans hand.

Jag gick ut ur hotellet och log nöjt. De kallar inte mig bitch för ingenting.
Jag slängde in en tweet.



Bilden hon la upp på twitter.

Jag har aldrig varit någon killfavorit och jag blir inte så lätt kär! Hur kan det bara gå så lätt till nu?
Jag suckade och satte frustrerat huvudet i händerna. Någon knackade på dörren.

- Kom in, sa jag.

Mamma kom in i vardagsrummet och såg mig.

- Chasity, vad har hänt? frågade hon.

Jag suckade och dunkade huvudet i soffan. Mamma satte sig bredvid mig och suckade.

- Vad har hänt?
- Justin har hänt! tjöt jag i soffan.
- Men, du hatar ju honom?
- Jag vet inte om jag hatar honom eller om jag gillar honom! sa jag och putade med underläppen.



- Men har inte Angel pax, eller vad det heter? frågade mamma.
- Jo! Det är just det, och de är ihop nu! Jag är ett andrahandsval mamma!
- Men det har du varit från dagen du träffade henne. Du står i hennes skugga, jag har varit dum som låtit dig tro att du är ett andrahandsval.
- Vad ska jag göra?
- Börja ta plats. Fast du kan börja med att prata med henne om att hon tror att du är hennes sidekick, sa mamma. - Varför är mammor så smarta! stönade och borrade ned huvudet i soffan.

Angel's perspektiv:

Jag stod och väntade nere i lobbyn på Justin. Vi skulle gå till det där dagiset, jag älskar barn, och jag vet hur bra Justin hanterar dem! Jag har redan tänkt ut vad våra barn ska heta. Drew och Afrodite. Drew efter Justin och Afrodite efter kärleks Guden. Dagen till ära hade jag ett vanligt vitt linne med en sorts kofta från Marc Jacobs, ett par Alexander McQueen jeans, mina ballerina skor från Miu Miu och min väska från Pucci och min skinnjacka från Hollies by Stockholm. Hissarna plingade till och ut kom en, som alltid, snygg Justin.

- Hej snygging! sa han och log.
- Hej Biebs, sa jag och kramade honom.
- Vi ska till ett sjukhus med svårt sjuka barn, sa Justin. Vi åker dit nu.
- Okej, sa jag och log.
- Jag kan ta den, sa han och pekade på min skinnjacka som jag höll i handen.

Vi började gå och hans hand snuddade min och greppade den försiktigt. Jag flätade in våra fingrar i varandra och log för mig själv. Vi småpratade hela vägen och paparazzis var galna!

Jag drog på mitt finaste face för att se så underbar ut som möjligt. Men det var jag ju alltid så det är ju inget svårt.



Justin's perspektiv:

Angel såg så söt ut! Hennes leénde var bländade vitt och hennes ögon gnistrade ikapp med solen. Vänta lite...
Om jag var kär i Chasity, varför har jag såna här tankar om Angel?!

- Justin är hon din flickvän?!
- Justin, vem är hon?!
- Justin, Justin, Justin!

Paparazzis var överallt och var helt galna. Angel verkade inte bry sig dock, något som jag var glad över.
Vi kom fram till sjukhuset och gick in.

En sjuksköterska ledde in oss till ett lekrum med barn i olika åldrar. Jag satte mig vid ett bord bredvid en liten söt tjej. Hon hade blonda lockar och kritvit hy. Hon kollade upp på mig med gröna ögon. Hon hade en droppslang som satt nedanför hennes näsa.

- Hej, sa jag och log.
- Hej, sa hon blygt och fortsatte måla med kritor.
- Vad heter du? frågade jag.
- Lucy, sa hon och kollade nyfiket på mig. Du då?
- Jag heter Angel, sa jag.
- Är du en ängel som har kommit för att bota mig? frågade hon.
- Nej, mitt namn är Angel, sa jag och kände att det brände bakom ögonen.
- Du ser ut som en ängel. Är du säker på att du inte är en ängel? frågade hon.

Jag fnissade och satte henne i mitt knä.

- Vad har du för sjukdom då? frågade jag.
- Jag har leukemi, sa hon.
- Oj! När fick du det?
- När jag var två. Doktorn sa att jag skulle dö när jag var tre, men jag är fyra! sa hon glatt och visade antalet fyra med sina händer.

Jag kände hur tårar rann nedför min kind.



- Hur mår du? frågade Lucy.
- Jag mår bra, skrattade jag och torkade mina tårar.

Jag kände hur någon kramade mig bakifrån.

- Varför gråter lilla prinsessan? hördes Justins röst. Och vem är den här lilla söta tjejen?
- Jag är Lucy, sa hon och skrattade gulligt.
- Leukemi, sa jag bara till honom.
- Aaww, sa han och kysste mig.

Början är skriven av Clara och slutet av mig Madde. Hoppas ni gillar det! Börjar skriva på kapitel 11 imorgon! :)
Good night! Haha, är uppe fortfarande because of my Vampire- genes ;) haha ENJOY!